tisdag, maj 16, 2006

Mina tio hjärtefrågor- Del 1. Offentliga sektorns försvarstal

Ett samhälles uppbyggnad består av många byggstenar som är viktiga för att ett samhälle ska fungera. Vi har bl.a. en privat sektor där vinstdrivande företag verkar och medborgare är anställda av företagen. Företagen kan vara av varierande storlek allt från multinationella till den lokala småföretagaren. Men målet för dessa är ändå detsamma, att driva företaget framåt och att sälja sina varor eller tjänster. Ingen ifrågasätter i dag denna sektor utan de allra flesta anser att de är viktig byggsten i ett samhälles funktion och livsgnista. Vi har statliga eller kommunala företag där staten eller kommunen är huvudägare men företagen drivs som vilket företag som helst och med samma principer. Sen har vi också en offentlig sektor, där stat, landsting och kommun är arbetsgivaren. Målet med verksamheten är inte att gå med vinst utan målet är att vara i samhällets tjänst. Det kan handla om skolverksamhet, äldre- barnomsorg, sjukvård mm. Verksamheten är finansierad av skattemedel och i viss mån avgifter. Denna sektor är ständigt under attack från borgerligt håll. Man vill konkurrensutsätta denna sektors verksamhet och ser inte verksamhetens som något produktivt. Man vet att man aldrig kan avveckla offentliga sektorn, men man vill gärna ha de så liten som möjligt och så billigt som möjligt. Det är därför deras mål är att fler aktörer ska verka i denna sektor.

Mitt sätt att se ett samhälle är att den vilar på fyra ben:

Barnomsorg
Skola
Vård
Äldreomsorg

Jag kommer närmare att gå in på respektive del i kommande artiklar, så viktig anser jag att dessa verksamheter är. När alla dessa ben fungerar ser man en nation som blomstrar och går bra. Vi har människor i samhället som är harmoniska och kan producera i den privata sektorn. Utan en bra och stark offentlig sektor så fungerar inte den privata sektorn heller. Vem ska passa barnen när man är på sitt jobb, vem ska ta hand om föräldrarna när de blir äldre och sjuka, vem ska ta hand om den enskilde när den blir sjuk. Det kommer inte att funka om inte samhället tar hand om sina medborgare när den behöver. Men är de så att något eller flera av dessa ben vittrar sönder har vi ett samhälle som inte fungerar tillfredställt. Det är de som har hänt under de senaste 15 åren när besparningar har utsatt dessa ben för ständiga attacker. Vi har ibland stora barngrupper i barnomsorgen, vi har en skola som inte alltid fungerar, inga lärare och alldeles för stora klasser, vi har en vård där man ibland får vänta länge på att få hjälp och vi har gamla som ibland glöms bort eller ingen bryr sig om. Jag skriver ordet ibland, för oftast fungerar verksamheten men då den fungerar är verksamheten så skör att minsta förändring kan få katastrofala följder. Man jobbar på marginalen och det anser jag inte är speciellt bra. Mer resurser till den offentliga sektorn är nödvändig för att klara av framtidens krav och verksamhet.

Jag älskar den offentliga sektorn, jag ser verksamhetens viktiga funktion till medborgarnas tjänst. Därför måste alla attacker mot den sektorn motarbetas med alla demokratiska krafter som finns. Vi måste visa nödvändigheten och de vackra i att arbeta inom den offentliga sektorn. Oftast är de människor man arbetar med och försöker hjälpa till att de får en bra tillvaro i livets alla skeden. Därför måste vi höja statusen på yrkesverksamheten inom den offentliga sektorn. Personalen måste känna sig värdefulla och behövd. De gör man inte bara med höga löner även om de självklart är vikigt, utan även med inflytande på jobbet. Personal minskningen måste upphöra och att mer blir anställda Fler händer som gemensamt tar ansvar för verksamheten gör att statusen höjs.

Högerpartierna och även i viss mån miljöpartiet vill konkurrensutsätta den offentliga verksamheten. Jag tycker de är förödande av många skäl Det hotar att utarma verksamheten eftersom medel b la. oftast tas från den kommunala eller landstingsbudgeten för den egna verksamheten. Det är ju inte de den offentliga sektorn behöver, mindre ekonomiska medel. Sen är den ideologisk fråga för mig. Ingen ska ta ut vinster på något som är samhällsbehövande. All överskott av ekonomin ska återgå till verksamheten och inte profitörernas fickor. Vi måste värna om vår gemensamma verksamhet som en tillgång för alla.

Inga kommentarer: