onsdag, februari 28, 2007

Tankar om livet!

Efter gårdagens tragiska bussolycka utanför Uppsala där sex personer miste livet blir man påmind om livets skörhet och hur underbart och bräckligt livet är. Detta är inte meningen att bli ett pessimistiskt inlägg i livets tunna linje utan en mer positiv inslag.

Man har såvitt man vet bara ett liv. Men därom vet man inte säkert hur det är. Man kan ha olika filosofiska tankar om vad som händer efter livet men än har ingen bevisat att det finns något efter livets slut. Det är upp till var och en tycker jag att forma sin bild av vad som händer efter döden. När döden inträffar så slutar den mänskliga kroppen att fungera, så långt är alla överens men vad händer med själen, om det nu existerar någon själ? Lämnar den vårt jordeliv och uppstår på något annat ställe eller stannar den kvar i vår värld och spökar för de efterlevande som finns kvar? Det vet vi inget om än. Vi kan bara tro och fundera.

Vi människor har en förmåga att ta saker och ting för givet. Vi anser oss ofta oövervinnliga och osårbara. Begreppet ”detta kan aldrig hända mig” har myntas av många människor världen över. Men ändå inträffar olyckor och sjukdomsfall som drabbar människor.

Inget är för givet här i livet. Allt kan ändras fort och brutalt. Det gäller att leva här och nu, därmed inte sagt att man inte ska ha framtidsdrömmar. För utan drömmar och framtidstro är det också svårt att leva. Men man ska vara medveten om att drömmarna kan ändras fort.

Livet är underbart när allting fungerar och livet går i harmoni med ens personlighet. Det gäller att ta vara på livet och göra det bästa av det. Inte låta det gå till spillo och låta bagateller förstöra harmonin. Olika problem har vi massor av i livet, men de allra flesta problem går att lösa. Jag är medveten att många människor går igenom svåra prövningar i livet. Det kan handla om sjukdom, svåra skador, det kan vara anhöriga som har någon nära och kära som har bekymmer med sjukdom eller svåra olyckshändelser som drabbat personen som t ex. bussolyckan i går. För dessa människor är livet en prövning som vi som lever ett ”normalt” liv inte kan förstå. Det är därför man inte ska klaga för minsta lilla sak utan försöka lösa det i stället. I de allra flesta fall går det. Stöd och tröst från omgivningen är nödvändigt för dessa människor.

Försök sprida glädje till andra och försök också att uppmuntra andra på ett positivt sätt. Det finns inget som är så bra som att ha ett medmänskligt hjärta. Att känna den glädje när man märker att andra uppskattar det man gör är en underbar känsla som sprids i ens kropp. Man får så mycket feedback tillbaka själv att man själv mår bra av det. Dessutom kanske man själv någon gång behöver stöd och uppmuntran och då får man det förhoppningsvis av någon annan godhjärtad person.

Det gäller alltså att ta vara på det liv man har och göra det bästa av det och inte ta något förgivet. Det är mitt råd till er. Människan är i grunden ett flockdjur och det är tillsammans vi ger varandra energi och uppmuntran till vår fortsatta existens.

Lev livet innan Livet lever med dig.

2 kommentarer:

Anonym sa...

hej ville bara säga att det var så sant så som du skrev om livet det var väldigt öppet o personligt skrivet massor av rosor för den*ler*

Anonym sa...

Hej. tack för dina värmande ord. vi måste värna om livet och varandra