onsdag, juli 25, 2007

Granhult och Dädesjö gamla kyrkor

Medeltiden var en tid som var mycket olik vår tid. Kristendomen hade trängt undan den gamla asatron och runt om i landet med början längst i söder byggdes kyrkor, först var dem av trä men sedan byggdes de av sten även om många kyrkor fortfarande byggdes av trä
I Uppvidinge kommun ca.10 km norr om Lenhovda ligger Granhult gamla kyrka byggd på 1200-talet.




















Granhults gamla kyrka uppförd i början av 1200-talet.
När Granhult och Nottebäck socknar skulle slås samman
1829 menade biskop Esaias Tegnér att Granhults gamla kyrka
skulle rivas. Sockenbornas envisa kamp för sin kyrka
ledde emellertid till att denna unika kyrka fortfarande finns kvar



















Altaret har en magnifik inredning med en pampig målning
som är utförd 1753 av Johan Christian Zschotzcher från
Växjö.




















Väggen mitt emot altaret med måningen av
helgonkungen Sankt Olav.




















Närbild av målningen av Sankt Olov. Den målades vid mitten
av 1400-talet




















Sakristian med målningar från 1600-talet.



















Närbild av altartavlan som föreställer Kristus korsfästelse
























Kyrkans utgång där många människor har passerat
genom århundradena.



















Den har skylten fanns nog inte på medeltiden.



















Dädesjö gamla stenkyrka som byggdes på 1100-talet. Dädesjö
ligger i Växjö Kommun ca 3 mil nordöst om Växjö.

























Allt är stenbelagd i denna kyrka från tak till golv.
Denna vägg är mittemot det gamla altaret.




















Takmålningarna från 1200-talet har aldrig varit
övermålade och är därför mycket välbevarade.
Målningarna är så nära originalskick man kan komma.



















De medeltida fötterna gick på stengolv och så sker än i dag
Man känner verkligen historiens vingslag här inne.



















Mer medeltid än så här blir det inte. Detta var det gamla
altaret som användes av befolkningen ända fram till slutet
av 1700-talet då en ny större kyrka byggdes. Tanken var
att medeltiden skulle rivas och man började innan man
hejdade sig och använde byggnaden som sädesmagasin.
Kyrkan föll i glömska i nästan 100 år. Men sommaren 1905
besöktes kyrkan av en Lundaprofessor, som med stort intresse
undersökte kyrkobyggnaden närmare. Mitt i all bråte fann
han ett medeltida trätak med målningsdekor.
Både målningarna och kyrkobyggnaden ansågs nu som
unik och historiskt värdefull, så för att rädda kyrkan från
förfall tog den svenska staten över ägandet.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det är intressant att notera detta intresse som finns för att bevara förtryckarnas tortyrredskap och inlemma dem i en slags "kultur för folket". Det gäller kyrkorna likväl som tillbedjandet av korset. Resultatet av ett slags Stockholmssyndrom?

Nicke Grozdanovski sa...

vad tycker du man ska göra med de. Bränna kyrkorna? Ingen bra idé. Jag är inte kristen eller religös men kan ändå uppskatta kyrkor och andra historiska byggnder som en del av vår historia. Ska vi ta bort allt som har med förtyrk i vårt förflutna så finns inte mycket kvar att bevara. Vi ska lära oss av historien och inte upprepa de misstag som de gjorde förr. Då ska man inte rasera dessa bara för att det inte passar in i vår tid.

Anonym sa...

Kommentar till "Anonym":
Du resonerar förmodligen likartat som de som i olika tider kastat ut och bränt "allt gammalt". Med en naiv tro att "allt ska bli återfött" och bättre.
Historiens kvarlåtenskap kan vi reflektera över och bygga vidare på erfarenheterna.
Riv dem och snart gör du om samma misstag.