söndag, november 16, 2008

Skog och Vatten

Bor man i Sverige i allmänhet och i Småland i synnerhet har man skogen runt omkring sig. Dessutom har man säkerligen en eller flera sjöar i närheten som bryter av skogslandskapet. Det är två intressanta naturområden i vårt omväxlande svenska natur. Jag begav mig söderut tillsammans med Tornado till Eremitemåla som ligger strax utanför Vissefjärda, precis vid Blekinge gränsen.









Allting är anpassad ute i naturen och när jag såg på Tornado så kom jag tänka på alla djur som byter päls beronde på årstid. Hade detta varit en vinterbild hade Tornado smält in omgivningen. Nu syns han tydligt i buskaget.






















Tall betyder hög på Engelska och Tallen kan verkligen växa sig hög, ca 30 meter.




















Det börjar närma sig jul och en massa granar kommer att lysa upp i både hem och torg. Hoppas bara denna granna gran får vara kvar länge på sin plats och växa sig hög.


Antamåla rör, Eremitemåla. Enligt sägnen stördes en trollkvinna av ljudet från kyrkklockorna i Vissefjärda. Hon bestämde sig för att gå till kyrkan och med sig hade hon hela förklädet fullt med sten. Hon tappade dem på ett ställe mitt i skogen. Även om sägnen kanske inte helt stämmer så vet man inte riktigt hur dessa stenblock hamnade här. Stenblockens runda form tyder emellertid på att de transporterats i rinnande vatten, en stor is älv som rann efter den senaste istiden. Åsens längd är cirka 150 meter, dess bredd cirka 50 meter och dess högsta höjd cirka elva meter.












Ett av de rundformade stenarna från Antamåla rör. Mossan har satt sitt grepp över stenen. Det bildar en vacker symbios mellan sig.











Vatten, detta livsgivande element som betytt nästan allt för livet på jorden. Detta vatten tillhör sjön Törn. Det blåa färgen på vattenytan tyder på blå himmel vilket det var denna morgon.










Men det ändrade sig snabbt några timmar senare då jag kom till Kyrksjön i Vissefjärda. De mörka molnen jagade bort solen även om den försökte allt vad den kunde för att lysa upp november förmiddagen.

















Vissefjärda bron















Regnet börjar droppa ner på sjön och bildar vackra ringar på vattenytan.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Så fint när mossan klär stenar för helt plötsligt ser stenen mjuk ut.
Vattnet kan verkligen se kallt ut.

Kram Karin

Björn Nilsson sa...

Måste vara jobbigt för skogshararna numera. Antar att de blir vita vid den här tiden för att försvinna i snön, men nu blir de väl lika väl synliga som din pudel mot den snöfria bakgrunden. Kanske dax att klimatförnekarna "gör en pudel" snart. Men det lär väl inte hjälpa harar med fel kamouflagefärg. De får försöka ställa om till skräpvintrar nästan utan snö.

Fina bilder annars.

Nicke Grozdanovski sa...

Håller med dig Karin. Det är så jag känner också när jag ser mossa på sten. vackert och mjukt :-)

Nicke Grozdanovski sa...

Tack Björn.

Jag vet inte vilka mekanismer som styr djurens pälsbyte. Men det är fantastisk att det ändå sker.

Enligt vad jag har läst till mig på nätet så beror pälsbytet på både inre och yttre faktorer

De yttre faktorerna består av dagsljus och temperatur medan de inre är skogsharens "genetiska programmering" dvs de nedärvda funktioner som svarar på de yttre faktorerna. När dagarna blir kortare framåt hösten och dagsljuset minskar, skickas nervimpulser till hjärnan (hypofysen) som svarar med att producera ett slags hormon. Via blodet når hormonet hårsäckarna och styr hårsäckarnas verksamhet. "Kommandot" blir att lossa det gamla hårstrået och börja producera nya vinterhårstrån.