torsdag, april 09, 2009

Inga partipolitiska möten på våra bibliotek

I gårdagens bildningsnämnd hade vi punkten om partipolitiska möten på bibliotekens vara eller inte vara på dagordningen. För tydlighetens skull så innebär partipolitiska möten de partier som i dag invalda i Sveriges riksdag

Det blev som väntat en debatt där framför allt de moderata företrädarna ville ha fortsatt möjlighet att ha sådana möten på våra kommunbibliotek medan vi i vänstermajoriteten inte ansåg det är lämpligt. Bakgrunden till detta är vinterns hårda debatt där moderaterna skulle ha ett möte på huvudbiblioteket och trots att kulturutskottet gett klar tecken så valde Bildningsnämndens ordförande att stoppa mötet och sen var det hela i gång under några veckor. Vi i vänsterpartiet har varit tydliga med om att det var fel att stoppa mötet men i själva sakfrågan är vi oeniga i partigruppen. Nu var det oavsett var vi tycker dags att sätta ner foten och skapa klara regler om vad som gäller.

Vi i vänsterpartiet har haft uppe denna punkt på dagordningen på vårt senaste styrelsemöte där jag och Mikael Nilsson hade en avvikande mening i denna fråga medan övriga styrelsemedlemmar stödde det liggande förslaget från bildningsnämnden som innebar att inga partipolitiska möten ska få hållas i bibliotekens lokaler, förutom de som kommunstyrelsen fattat beslut om dvs politikercaférna. Efter en lång diskussion beslutade vi att gå på bildningsnämnden linje .Därmed är detta också vänsterpartiets linje och det var den jag framförde i gårdagens bildningsnämnd.

För första gången i min politiska historia så röstade jag mot min åsikt och det kändes lite konstigt ska erkännas. Men jag kunde inte och ska inte göra på annat sätt för politik är ett lagarbete där jag får acceptera att majoriteten inte tyckte som jag i denna fråga.

Men jag kommer fortfarande att tycka att partipolitik visst ska få förekomma på våra kommunala bibliotek om man inte stör den ordinarie verksamheten. Jag förstår inte varför det skulle vara farligt att prata politik på en mötesplats som ett bibliotek är. Allt som främjar demokratin och som kan leda till att vi möter väljare och få upp intresset för politiska frågor är positivt. Ett bibliotek är en kulturell mötesplats där jag även tycker att politiska samtal ska ingå.

För det handlar inte om torgmötes liknande sammankomster med mikrofoner och högtalare och agitation utan det handlar om möjligheten för allmänheten att föra ett samtal med ett politisk partis företrädare. Vill man inte tala med de så går man helt enkelt inte dit utan går till ett annan del av biblioteket eller slår dövörat till. Ibland tycker jag att vi är rädda för oss själva och ger våra biblioteksbesökare en etikett om att de skulle bli störda. Visst finns de sådana personer som skulle irritera sig på det men jag är övertygad om att de är väldigt få.

Men nu är beslutet fattat och det är trots allt bra att det finns klara regler om vad som gäller i fortsättningen och dessutom har jag full respekt för att andra tycker annorlunda än mig.

5 kommentarer:

Ali Esbati sa...

Otroligt märkligt. Det bör naturligtvis vara vi i vänstern som går i första ledet för att det ska finnas så många offentliga mötesplatser som möjligt och för att biblioteken ska kunna vara just sådana.

Walle sa...

Håller med Ali. Det är ju i allmänhet vi som vill ha billiga, offentliga lokaler. Moderaterna kan ju hyra lokal...

Samtidigt så är jag stolt över att det finns partikamrater som respekterar den interna demokratin!

Nicke Grozdanovski sa...

Jag håller med dig Ali- men percis som Walle säger så måste partidemokrati råda. Det är ett lagarbete så jag måste och ska respektera fattade beslut.

tomasrj sa...

Trist beslut som känns väldigt märkligt.

Det här är ju en principfråga. Hade jag suttit i nämnden så hade jag skitit i den lokala partipiskan och kört med ryggmärgsinstinkt.

Majoriteten kan ha fel!

Nicke Grozdanovski sa...

Tomas- Men all respekt för din inställning så kan man inte göra så att man skiter i partidemokratin. Varför ska vi då ha möten om vi inte respekterar fattade beslut.

Sen är det ju så att det finns en viss gräns som man inte kan acceptera och t ex om vi hade beslutat om att vara för vårdnadsbidrag då hade man haft möjlighet att lämna partiet.

Men samtidigt är majoritets beslut det som gäller och att ibland vinner man ibland förlorar man. Det går inte och köra enmansrace för då har man ingen respekt för sina partikamrater.