fredag, juli 24, 2009

Kroppkakans paradis

Efter några blöta dagar så tittade solen fram idag. Då kan man inte sitta hemma och kolla på Tour de France eller simhopps VM även om jag verkligen uppskattar dessa evenemang. Nej istället tog jag med mig Tornado och begav mig österut till Öland- Kroppkakans paradis på jorden. Jag besökte under resan naturreservatet Beijershamn, Mörbylånga och Färjestaden.













Så här ska en måltid avnjutas på Öland. Kan tala om att kroppkakan smakade jättegott.


Strax söder om Färjestaden finns denna runsten som heter Karlevistenen. Den är rest omkring år 1000 (trol. slutet av 900-talet e.Kr.) efter en dansk hövding, Sibbe den gode eller Sibbe den vise, Foldars son, och står på sin ursprungliga plats. Av en teckning från 1600-talet framgår det att den varit omgiven av två nu bortodlade gravhögar. Enligt inskriften har den döde gravsatts i en av dem.













Ölandsbron syns väl från Beijershamn.












Tvärs över Kalmarsund syns min födelsestad väldigt tydligt.










Kalmar slott som är en symbol för Kalmar syns bra för blotta ögat från Beijerhamn och med lite förstoring så blir den så här vacker.












Beijershamn är näst efter Ottenby fågelstation längst ner på Öland den fågelrikaste stället på Ön. I dag var det massa ornitologer där och letade inte efter.....

...denna vackra tofsvipa utan som jag hörde tofssnärta. Men jag googlade på arten och hittade inget på den.Min vän Björn Nilsson har skrivit som kommentar att det var en Tuvsnärta som hade kommit på besök. Det är en vadarfågel som normalt häckar i norra Nordamerika och Sibirien.

Men Beijershamn är inte bara ett paradis för alla fågelälskare utan även ett stycke historia. 1857 en hamn klar med tillhörande gästgiveri, magasin och stall. Samma år fick man också färjerättigheter till fastlandet. Tyvärr visade det sig snart att hamnen var felkonstruerad . Vind- och strömförhållanden gjorde att hamnen slammade igen och sjöfarten fick stora problem. Efter ca. 15 år föll hela projektet på grund av penningbrist och dålig planering. Som ett monument över det misslyckade hamnbygget återstår idag bara den två kilometer långa piren ut i Kalmarsund.











Vind och vågor bidrog till en fortsatt uppslamning och har med tiden skapat en unik naturmiljö med en blandning av strandängar, vassar och öppna vattenytor












Blickar man från piren mot Öland ser man denna vy, där man tydligt ser hur piren böjer ut mot sundet.


Mer bilder från resan kommer i morgon.

6 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

I Beijershamn var jag själv på en fågelskådarexpedition för många år sedan.

"Tofssnärta" låter som en missuppfattning eller hopblandning. Det finns en nordamerikansk svärta (heter vitnackad svärta) som enligt mina fågelböcker gör sällsynta besök i västra Europa. Kanske var det den de var ute efter?

Tofslärka och tofstärna finns också, men de hör hemma på den här sidan av Atlanten. Den första har häckat i Sverige och den andra verkar hålla till nedåt Röda havet.

Karin sa...

Ja du har så rätt...jag vill se det med egna ögon o njuta av det vackra *L*

Kram Karin

Nicke Grozdanovski sa...

Björn- Det är möjligt att det är den vitnackade snärtan som är på besök men det var inte de som ornitologerna sa att det hette. Det var något med tofs i allafall sen om den är tofssnärta eller svärta låter jag vara osagt. Men faktum är jag inte hittar någon av dessa tofs fåglar på nätet

Björn Nilsson sa...

Nu har jag kollat i rapportsystemet för fåglar. Det handlar om en tuvsnäppa, en verklig raritet i vår del av världen. Den finns i Nordamerika och Sibirien. En stackare som råkat få fel på kompassen och flugit fel får man anta.

Nicke Grozdanovski sa...

Tack Björn. Då hörde jag fel på tofs och tuv, men visst måste det vara den fågeln tuvsnäppan som fick fart på ornitologerna igår i Beijerhamn. Tack för att du löste mysteriet, :-)

Björn Nilsson sa...

Det finns fjorton anmälda observationer av den där tuvsnäppan mellan 22 och 24 juli, men inget idag. Den kanske har tröttnat på alla galningar med kikare?

Enligt bilderna i fågelboken ser tuvsnäppan ut ungefär som ett halvdussin andra arter av snäppor, så det måste vara en prestation att skilja ut att just den där gråbruna lille krabaten var lite "egen".