onsdag, augusti 05, 2009

En tripp till norra Öland Del 1- Jordhamn och Byrum

I fredags var jag och Karin från Stockholm på en härlig och upplevelserik resa upp till norra delen av Öland. Målet var Norra udden med fyren Långe Erik som ändstation. Men vägen dit kantas av sevärdheter och man hinner inte se allt på en dag. Här finns precis som på resten av ön något för alla att se och uppleva. Jag för min del t ex. är väldigt intresserad av naturupplevelser, historia och kustlandskap. Därför är varje strandhugg man gör på Öland en fröjd för ögat och själ.

Sandviks kvarn är den största kvarnen på Öland och räknas också som norra Europas största väderkvarn. Just denna väderkvarn kallas den holländska och kännetecknas av en roterbar toppkupol som kan vridas i ett önskat gradtal för ett optimalt utnyttjande av vindens kraft. Kvarnen är 7 våningar hög och vingarna mäter hela 24 meter. 1964 arrenderades kvarnen ut och blev restaurang. Under åren har verksamheten runt kvarnen växt och nu finns här ytterligare en restaurang, café, bageri, minigolfbana m.m.









Företagaren Max Hansson från Gotland sommarstuga på Öland? Nej inte alls men här i Jordhamn finns dessa sjöbordar vid den karga landskapet som känntecknar denna delen av den Ölandska västkusten.













Från Jordhamn reser sig Blå Jungfrun upp som en val vid horisonten.











Vid Jordhamn vilade denna ras av boskap som liknar Highland Cattle men har mindre hår i pälsen och är större.
Ölands enda bevarade vinddrivna skurkvarn. Intill kvarnen finns även lämningar av äldre kreatursdrivna skruvandringar. Kalksten har varit en stor handelsvara för de boende på Öland och då framför allt norra delen.Till en början drogs skurverken av oxar eller hästar s.k. hästvandring. I mitten av 1800-talet kom så skurkvarnen där man utnyttjade vinden som kraftkälla. Att sköta skurkvarnen var mestadels en kvinnosyssla medan männen seglade runt för att sälja stenen.











Den karga stenrika kusten vid Byrum. För stensamlare som min vän Karin är detta ett paradis. Här kan man hitta många stenar med olika former.













Byrums största sevärdheter är de fantastiska raukarna.

Stenformationerna har mejslats ut ur berggrunden av havets ständiga vågrörelser. Ett fantastisk landskap där urtiden möter nutiden kan man säga. För drygt 490 miljoner år sedan började ursprunget till Ölands mäktiga kalkstenslager att avsättas i korallrev. Framför allt skedde avsättning av kalk i varma, grunda hav. Korallreven har med tiden pressats samman och bildat kalksten. Raukarna vid Byrum har bildats när vågor eroderat bort mjukare kalksten. Den största raukarna är över fyra meter höga.



Det är inte bara raukarna som gör området vid Byrum till en mycket spännande plats. I den södra delen finns rikligt med fossil. Här är ett fossil av en bläckfisk som heter ortoceratiter som levde för 400 miljoner år sedan. De känns igen på deras rakt rörformade skal. Fossilet syns i mitten på kortet









Semestertider i Byxelkrok som är den nordligaste större orten på Öland. Härifrån är det ungefär fem kilometer till norra udden. Här bor ca 200 personer men under sommaren förvandlas den till ett populärt turistmål.

8 kommentarer:

Lasse Strömberg sa...

Hörru Nicke!

Den där kossan som inte var en Highland Cattle, vad var det då?

Du får inte göra oss läsare sprickfärdiga av nyfikenhet utan att komma med lösningen på slutet.

Likaså blev jag vansinnigt nyfiken på vad en skurkvarn fungerar och vad den egentligen användes till och hur. Att det har att göra med sten förstod jag, men på vad sätt?


Fin bloggning annars!

Karin sa...

Helt perfekt resa den glömmer jag inte i första taget.
Men stenarna var tunga *L*
Fått mycke beröm för ringen så den blir ett kärt minne av Norra Öland.

Kram Karin

Björn Nilsson sa...

Mysig kossa, den måste väl nästan vara så nära uroxen som man kan komma idag!

Vad det gäller fossila bläckfiskar så finns det några stycken ute i marmortrappan i huset där jag bor. Just sådana där strutformar som på din bild. Fascinerande.

Öland verkar mysigt så här års, men hur är det om ett halvår?

Nicke Grozdanovski sa...

Lasse- Tack Lasse för berömmet.:-) Jag vet inte vad det är för ras på kossan mer än att den liknar Highland Cattle. Den liknar en Jak också.
Skurkvarn användes till att slipa sten som man sen sålde som handelsvara. Man använde vinden som kraftkälla för att hålla igång kvarnen.

Karin- Vi hade det trevlig på Öland och nu tror alla att vi är förlovade när vi pratar om ringar :-) men fin var den.

Björn- Jag tycker också de påminner om Uroxar.Fossil är spännande när man tänker på att de en gång i tiden varit levande varelser som befolkade får jord.

Karin sa...

Det kan jag dementera att nån förlovning är det inte *L*
Den sitter inte ens på det fingret *L*

Kram Karin

Fia sa...

Björn.
Om ett halvår är det lugnt och skönt på Öland. Man kan ta sig fram igen och behöver inte trängas med alla turister. Som givetvis är välkomna. =)
Men vintern på Öland har sin charm. Och den är väl inte värre än någon annanstans. =)

Björn Nilsson sa...

Jag undrar om inte vintern är betydligt behagligare exempelvis på Tongaöarna? Och färre aspackade svenska småglin är det säkert också! Jag förstår att det känns skönt när friden infinner sig framåt hösten.

Nicke Grozdanovski sa...

Det kommer bli Ölandska vinterbildet senare i år eller tidigt nästa år. Kort och gott när vintern kommer med sin snö och jag har tid att åka över.