torsdag, januari 06, 2011

2010, året då vi fick nog

Det har gått några månader sen valet i höstas och de tuffa förhandlingarna som efterföljde valresultatet. Resultatet vet de allra flesta som följt min blogg att det blev att vi drog oss ur samarbetet med (S) och (MP) som vi kommit överens om bara veckan innan. Anledningen var att Socialdemokraterna inte ville återremittera budgeten som de på egen hand hade antagit på kommunstyrelsen ett par veckor innan och som låg på fullmäktiges dagordning nu. Vi begärde detta för att vi tillsammans med miljöpartiet och Socialdemokraterna skulle gå fram som det nyligen överenskommande trepartimajoritet vi var. Vi skulle visa kommuninvånarna, oppositionen och framför allt våra väljare kommunens inriktning och vår vilja att samarbeta kommande fyra år. Men av detta var inte socialdemokraterna intresserade av. De ville klubba budgeten som det var och endast erbjuda oss en föredragning under den vecka som var mellan överenskommelsen och budgetbeslutet i fullmäktige. Skulle vi inte tycka att vi hunnit sätta oss in i budgeten hade vi möjligheten att lägga ner våra röster.

Men vi Vänsterpartiet sa Nej och stod fast vid återremiss kravet medan Miljöpartiet accepterade denna arbetsordning. Då beslöt vi att själva begära återremiss och om den inte skulle gå igenom skulle vi lägga ner våra röster och lämna samarbetet. Vi kan inte sitta och låtsas som vi samarbetar på pappret fast det i praktiken inte är så. Men innan det hände så var det (S) som tog det steget och förklarade att om vi begärde återremiss så skulle våra platser som skulle klubbas vid samma tillfälle sättas på vakans. Allt detta skedde också på fullmäktige den 22 november

Vår begäran var inte på något sätt orimlig eller något vi gjorde för att jävlas och därför tyckte jag då som nu att det var förvånande att inte Socialdemokraterna gick oss till mötes. Men jag är fortfarande väldigt besviken på deras agerande och jag tycker att de bär hela ansvaret till varför det gick som det gick. Jag tolkar det inte på något annat sätt än att de inte egentligen ville samarbeta. Allt pekade åt det hålet under höstens förhandlingar Deras förhandlingsteknik var onödigt hård, de lade i november fram en egen budget och stängde ute oss från gruppmötet innan kommunstyrelsen där vi skulle ha diskuterat den, de hade redan börjat besätta sina platser i nämnder och styrelser trots att vi enligt dem inte var färdiga med förhandlingarna trots att vi inte hade träffats på två veckor och inga träffar var inplanerade I mina ögon var förhandlingarna avslutade och det som fick (S) tillbaka på banan var medialt uppmärksamhet där bl a denna blogg spelade viss roll. Det gjorde att vi tre partier slutligen kom överens om samarbetet. Då trodde man att vi äntligen skulle få börja prata och arbeta med politiska frågor igen. Men besvikelsen var stor när detta förvägrades oss.

Det har varit en tuff höst som kostade mycket energi för min del. Det var nästan en befrielse när allt tillslut var över även om resultatet inte var det som vi tänkt oss. Det gick så långt att man tröttnade på allt vad sossar var och heter, inte personligen mot dem, men på deras politiska agerande. Deras arrgonta framtoning och maktfullkomlighet och hårda stil stod mig upp i halsen tillslut. Jag kunde inte förstå varför de skulle vara så oresonliga hela tiden. En förhandling kan vara tuff men att man ska respektera varandra är en grundläggande egenskap vid en förhandling. Jag mådde inte bra alls efter att vi drog oss ur samarbetet och det kostade en del kraft och strid från olika håll för att försvara Vänsterpartiets majoritetens beslut. Det tog hårt på mig och ännu ca en och en halv månad efter känns det i hjärtat. Men jag ångrar inte en sekund vårt beslut som jag absolut tycker var riktigt. Man kan inte samarbeta om man inte samarbetar om budgeten, så enkelt är det. Vi i partiet hade redan innan offrat en del för samarbetet skull. Vi tappade i den nya överenskommelsen tre av våra tidigare sju platser i nämnder och kommunstyrelse. Vi accepterade detta tillslut dels för att få med miljöpartiet som vi såg väldigt positivt till att de kom med och dels för att slutföra förhandlingarna om platserna och börja prata politik, det som väljarna har gett oss mandat till. När så vi inte ens får vara med i budgeten, ja då är måttet rågat minst sagt.

Med facit i hand var det kanske lika bra det som tillslut skedde. Vi var redan under de kärva pågående förhandlingarna lite bekymrade om vi skulle komma överens om att samarbeta hur detta samarbete skulle fortgå. Personkemin mellan oss och Socialdemokraterna var inte det bästa i detta läge och det skulle vara nödvändigt att göra något åt det. För det är ju väljarna och politiken som är viktigast, de är inte betjänta av käbbel och dålig personkemi. Vi hade det i tankarna hela tiden och försökte kompromissa men man kan inte kompromissa bort sin själ. Nu är det som det är och nu gäller det att gilla läget även om detta också är en förlust för oss. Men vi kan se oss själva i spegeln och behöver inte krypa för några socialdemokrater som inte ens vill samarbeta. Nu har de säkrat det de var ute efter nämligen att få ett stödparti i form av miljöpartiet så att de får majoritet i fullmäktige. Det spelet ville vi inte spela utan vi ville samarbeta full ut, men det var för mycket begärt för socialdemokraterna att samarbeta om budgeten 2011 trots att detta är en rimlig begäran. Nu gäller det för oss under året att fortsätta vara aktiva och bedriva vänsterpolitik i fullmäktige och ute bland människor. Jag är övertygad om att vi kommer igen, att detta bara gynnar oss i längden.

Inga kommentarer: