Inbördeskriget i Libyen i norra Afrika har pågått i några veckor nu och fasanfulla rapporter kommer därifrån om situationen där. Diktatorn Khadaffis styrkor har ryckt fram mot de städer i framför allt östra Libyen som rebellerna håller. Han använder alla tillgängliga vapen mot dessa upproriska styrkor. Han bombar med flyg och skjuter med tung artilleri från stridvagnar och luftvärnskanoner och detta innebär svåra människoförluster för rebellerna.
Västvärlden med Frankrike, USA och Storbritannien i spetsen har sedan en tid arbetat för att säkerhetsrådet i FN ska anta en resolution som godkänner att man inrättar en flygförbudszon över Libyen. Denna godkändes i fredags och i lördags gick FN-alliansen till attack mot Khadaffis militära styrkor. Man har skadat hans möjligheter att använda sitt flygvapen och man har även attackerat olika militära mål som t ex. pansarvagnar och luftvärn.
Ingen normalt tänkande människa kan försvara överste Khadaffis framfart i Libyen. En man i maktposition som dödar sin egen befolkning när det vill ha demokrati och förändring är en man att förakta. Men frågan är ändå om bomber återigen ska falla över en regim som vi inte gillar. För sådana regimer finns tyvärr lite varstans på vår jord. Men sen är frågan också. Ska vi se på när en maktgalen diktator dödar sin egen befolkning eller ska vi låta detta ske som en del av deras inre angelägenheter? Frågorna är många och svaren få.
Varje konflikt är unik, varje konflikt måste ses ur sitt sammanhang och de måste också bedömas efter konfliktens skeende. Men de bedöms också efter omvärldens intressen, därför blir vissa konflikter massmedialt uppmärksammade medan andra knapps nämns i nyhetsändningarna. Andra konflikter vill inte omvärlden lägga sig i medan andra gör man det nästan helhjärtat. När det gäller Libyen finns vissa oljeintressen för västvärlden att bevaka och säkerställa. Det är därför det en viktig konflikt för dem att ingripa om det blev nödvändigt och det blev det. Att besluta om att börja ett krig är inte särskilt svårt. Det har historien visat, men däremot är det svårare att stoppa ett krig eller att avsluta. Så frågan är nu med Libyen vad är FN- styrkornas målsättning med invasionen och när ska man stoppa det. När har man tillfogat Khadaffi militära styrka så stort nederlag att de inte länge utgör ett hot? Ska man störta den brutala regimen och i såfall på vilket sätt? Hur ska man försvara sitt dubbelmoral när man angriper ett land medan ett land som t ex Jemen, där det också krävs dödsoffer när regeringen där slår tillbaka, får sköta sina affärer utan speciell inblandning? Hur ska andra diktatorer agera nu medan omvärlden har blickarna på flygkriget i Libyen? Jag har inte svaren på dessa frågor utan det får framtiden utvisa. Jag är inte positiv till bombningarna men jag är inte heller negativ till att diktatorn får på pälsen.
2 kommentarer:
Att diktatorer och förtryckare faller är inte fel. I Egypten och Tunisien gick det med rätt metod. I Libyen andvänds fel metod.
Frågan är om det inte i själva verket är ett klankrig som pågår? Där väst har tagit ställning för den ena klanen, men är det den rätta?
Frågan är vad alliansens inom FN har som slutmål och målsättning. Det som är konstigt är när folk är så hundra procentigt för eller emot. Själv tycker jag det finns både för och nackdelar. Det finns frågetecken som jag inte har svaret på. Men det är svårt att vara för krig.
Skicka en kommentar