Tisdagen den 11 september ca kl 15.30 hade jag precis kommit hem från ett arbtetsmöte på jobbet. Lägenheten var densamma som den jag fortfarande bor i Emmaboda. Jag hade knappt hunnit ta av mig ytterkläderna förränn telefonen ringde och min arbetskamrat Gunilla Lorentszon var i den andre änden. Hon frågade mig om jag visste vad som hänt i USA och då visste jag ingenting men första tanken som slog mig var att den dåvarande amerikanske presidenten Georg W.Bush blivit mördad men hon sa att det har hänt något i New York. Jag slog på TV och fick se att de brann på de bägge tornen på World Trade Center. Man fick snabbt reda på att de var två passagerarplan som hade kraschat i tornen. Man bara stod och gapade och man var chockad över det man såg på TV:n och man trodde inte sina egna ögon. Allt som man såg framför sig var som hämtad ur en krigsfilm men med den skillnaden att detta var verklighet. Bilderna av flygkrascherna vevades om och om igen och tiden stod stilla och man höll andan
Sen kom plankraschen mot försvarshögkvartet Pentagon och vidden över händelserna steg ytterligare. Man trodde först att de var en olycka men visst tänkte man att det måste handla terrorattacker för jag trodde väl inte att två plan skulle krascha in i de båda tornen och samtidigt en i Pentagon och att det skulle vara en slumpens tingest. Detta måste vara en medveten aktion med många dödsoffer som resultat. När sen de bägge tornen rasade så var det som apokalypsen var kommen. Det var en domedagsstämining utan dess like och man undrade vad som nu skulle hända den närmsta framtiden men en sak visste man redan då, Världen skulle aldrig bli detsamma igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar