Sergels torg avgränsas västerut av Drottninggatan, norrut av Klarabergsgatan och den sydligaste av de fem Hötorgsskraporna samt Hötorgscity, söderut av Kulturhuset och österut av en cirkulationsplats där Klarabergsgatan, Sveavägen och Hamngatan möts.
I cirkulationsplatsens mitt finns Sergelfontänen i form av en superellips, en form som föreslogs av den danske konstnären och matematikern Piet Hein genom kontakt med arkitekt David Helldén. I fontänen står skulpturen Kristallvertikalaccent, en glaspelare ritad av skulptören Edvin Öhrström och invigd 1974. Vid torgets västra sida finns en av de stora entréerna till T-centralen, central för Stockholms tunnelbana, och vid den östra sidan återfinns bankpalatset Hästskon 12. Sedan år 2000 ingår Sergels torg i en miljö av riksintresse för kulturmiljövården.
Att ge nuvarande Sergels torg ett passande namn var en fråga som engagerade beslutsfattare och allmänheten under lång tid. Planeringen av torget tog 32 år och att bygga det ytterligare sju år. Det blivande Sergels torg kallades ursprungligen Sveaplatsen och dök upp för första gången år 1928 i Albert Lilienbergs generalplan som en nordsydligt orienterad plats i korsningen Sveavägen, Klarabergsgatan-Hamngatan. När namnet skulle slutligen bestämmas 1961 var namnberedningen dock tveksam. Sveaplats kunde lätt blandas ihop med Sveaplan (i norra änden av Sveavägen) och dessutom ansågs kopplingen till Moder Svea som otidsenligt. Inom beredningen stannade man efter flera års diskussion för två namnförslag: Malmtorget och Klara torg. Malmtorget blev namnberedningens slutgiktiga förslag. Därefter beslöt stadsfullmäktige att platsen skulle kallas Sergels torg och det var Evert Taubes förslag
År 1957 kom ett förslag med ett nedsänkt delvis övertäckt fotgängartorg som förplats till tunnelbanan och över detta – i gatunivå – en trafikplats. Mot Drottninggatan fanns ett hus upplyft på pelare, varför det öppna gångtorget blev förhållandevis litet.
Den slutliga lösningen av torgets mittparti med dess helglasade centrumbyggnad i bottenplanet är inspirerad av fotgängarhallen Opernpassage i Wien. Man bestämde sig för något slags moment i mitten av trafikrondellen för att det inte skulle vara någon öppning mellan planen. Helldén fick stå för idén och strukturen av bassängen med sina ljusintag till den undre nivån, helglasade mittbyggnaden, även den i form av en superellips, den stora fritrappan mot Drottninggatan samt det karakteristiska triangelmönstret på markbeläggningen. Glaspelaren är en skulptur av Edvin Öhrström. Den är 37 meter hög, invändigt belyst och det var tänkt, men gick inte att genomföra, att det skulle rinna vatten längs dess kanter. Den stod färdig 1974.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar