I vår serie är vi nu framme vid samtiden, och som alla vet är den inte särskilt lik dåtiden. Vad händer med Orrefors? Det visar sig.
1970-talet var besvärligt för glasindustrin och strax före 1970 hade Engshyttan i Nybro och bruken i Gadderås och Alsterbro lagts ner.
Området hade blivit besöksmål och "glasbruksrundan" lanserades. Campingplatser växte upp och hotellens beläggning ökade, men oljekrisen 1973 medförde problem eftersom bruken frångått veduppvärmningen till förmån för olja.
1975 bildades en ny koncern; Krona-bruken AB, och där ingick Åseda, Skruv, Björkshult, Gullaskruf och Målerås, men försöket utmynnade i konkurs efter två år.
Så gott som alla bruk hade nu egen shop och det blev vanligt att producera billiga artiklar riktade till barn - "Bergdala-trollet" i Bergdala och Bertil Valliens Boda Zoo på Boda och Åfors till exempel. Produktion till barn har annars varit ovanlig, men i början av 1900-talet gjordes dockserviser på Hovmantorp, Transjö och Modala.
Åforsgruppen hade sedan Upsala-Ekebys köp 1975 blivit Kosta-Boda och det såg illa ut för många bruk. Åfors hotades av nerläggning och Flygsfors, Alsterfors, Strömbergshyttan, Åseda, Björkshult och Gullaskruf lades ner eller köptes av Kosta Boda eller Orrefors för att drivas vidare under kort tid.
Mot strömmen gick Målerås. Bruket ägdes efter Royal Krona av Kosta Boda och målet var att lägga ner, men det gick inte gravören Mats Jonasson med på. Samhället slöt upp och Jonasson stod 1981 upp mot Kosta-Bodas vd Erik Rosén. Nybro kommun köpte lokalerna, Statens industriverk beviljade lån och bruket blev löntagarägt.
Bruket ägs sedan länge av familjen Jonasson och vid sidan av bruket jobbar eu-projektet Glasbyn Målerås för samhällets utveckling.
Under 80-talet ådrog sig många glasarbetare förslitningsskador. Monotont arbete i uppskruvat tempo hade ett pris, och det stod också klart att den tidigare ovarsamma hanteringen av kemikalier var hälsovådlig.
Glasriket har sedan tidigt 1900-tal präglats av ärkerivalerna Kosta och Orrefors. Men mot slutet av 1980-talet närmade de sig varandra. 1990/1991 bildades storkoncernen Orrefors Kosta Boda och det medförde, bland annat, att servisbruket Johansfors lades ner - för att snart vakna upp i ny regi.
Tidigare lärdes glasblåsare upp på bruken, bland annat genom "att söla" då man tränade på egen hand. Sedan 1969 har det funnits glasskola i Orrefors. Kosta fick sin utbildning 1985 och sölning är sedan länge förbjuden.
I takt med att glasbruk försvunnit har också homogeniteten på bruksorterna brutits upp. Tidigare hade så gott som alla på en bruksort jobbat på bruket, men nu blev det vanligt att en Alsterforsbo jobbade på Orrefors, att en Flygsforsbo jobbade på Pukeberg och så vidare. Det har i sin tur medfört att uppslutningen på bruksorterna avtagit. Avfolkning blev en följd och det har lett skol- och bank-, post- och butiksnedläggningar. Bruksandan har dock en baksida, för motsättningar mellan bruksorter har länge varit en hämsko.
Det importerade, maskingjorda bruksglaset kom in på den svenska marknaden på 1960-talet. Utvecklingen har fortsatt och det har medfört att bruken i allt mindre utsträckning har tillverkat rent bruksglas. Tidigare var konstglaset grädden på moset, men under 1980- och 1990-talen fick det allt större betydelse.
Konstnärsnamn som växte sig stora är Kjell Engman och Monica Backström på Boda, Eva Englund och Erika Lagerbielke på Orrefors, Anna Ehrner på Kosta-Boda och Ingegerd Råman på Skruf och sedan Orrefors. Samtidigt gick det allt bättre för konstnärsparet Bertil Vallien och Ulrica Hydman-Vallien på Åfors och Vallien etablerade sig som den internationellt mest kände svenske glaskonstnären.
Erik "Schejken på Boda" Höglund bidrog mellan 1953 och 1973 till Bodas berömmelse. Därefter renodlade han sin redan inledda bana som skulptör och målare. Han var även verksam inom studioglasrörelsen. Den senare kom, för övrigt, till Glasriket genom Ann Wärff och Wilke Adolfsson som 1979 startade Stenhytta i Transjö.
AB Glasriket tog form efter krisen kring 1980. Då åstadkoms även mycket av "Gräv där du står"; en folkrörelse som utmynnade i böcker om bruksorterna samt en uppmärksammad vandringsutställning. En nutida fortsättning är Kris i repris.
Sandvik i Hovmantorp hade sedan början av 1900-talet ägts av Orrefors. 2005 föll bilan över bruket och året därpå var konkursen nära för Orrefors Kosta-Boda. Då kom New Wave group med ägaren Torsten Jansson in i bilden. Planerna var grandiosa för Kosta och Orrefors, men de förverkligades bara i Kosta där Kosta Outlet och Kosta-Boda Art hotel skapat arbetstillfällen.
Orrefors Kosta-Boda har kraftigt decimerats. När New Wave tillträdde hade företaget nästan 1000 anställda. Till sommaren är man drygt 100 personer och med tillverkning endast i Kosta. Administration samt centrallager flyttas till västkusten där New Wave har sitt säte.
Den 7 september 2012 släcktes Åfors glasbruk med en sista gjutning av Bertil Vallien. Måleriet läggs ner till sommaren. Då släcks även Orrefors glasbruk, och riksglasskolan, som är den sista kvarvarande glasskolan, flyttar 2014 till Pukeberg.
I dag finns fem traditionella glasbruk kvar: Orrefors, Kosta, Målerås, Nybro och Skruf. Därtill finns Pukeberg, Transjö Hytta, Erikshyttan, Hauges glas, Hermans kristall i Boda, Klavreström kristall, Rosdala, Bergdala och MickeJohans konstglas i Örsjö. Fristående konstnärer som Peter Hermansson, Astrid Gate och Olle Brozén lyckas väl och på Målerås hyr blåsare/konstnärer som Carlos Pebaqué, Jens Eltorp, Morgan Persson, Ulf Johansson och sliparen Berth-Arne Lundgren in sig. Även hos Micke Johansson i Örsjö hyr många hyttid.
Konstnärsparet Åsa Jungnelius och Ludvig Löfgren, Åfors, har sedan 2007 bidragit med nytänkande, liksom Olle Brozén dessförinnan och Lena Bergström har utvecklat den klassiska Orreforskristallen.
Hyttan på Boda glasbruk har nyligen startats upp igen av Fredrik Nielsen. Några slipare jobbar på "kalla sidan" - Simon Holm i Boda, Ljupko Kocovski i Nybro och Jens Leek i Orrefors exempelvis - och på Johansfors glasbruk bedrivs glastillverkning av företaget Condevent i samband med romtillverkning.
I Uppvidinge finns i dag inget bruk kvar, men i början av 1900-talet fanns det tolv stycken - enbart i Älghults socken.
En nyhet i Glasriket är sedan 2011 Orrefors-muséet Glasrikets skatter och The Glass factory i Boda. Det senare består av glas från Åfors, Boda och Kosta i samverkan med hytta och samtida glaskonstnärer. Här har under de senaste åren ordnats seminarier om vilken väg Glasriket ska gå.
AB Glasriket, som ägs av Glasriketkommunerna Nybro, Emmaboda, Lessebo och Uppvidinge tillsammans med glasbruken, jobbar vidare med besöksmålet. Sedan 2011 samverkar länsstyrelserna i Kronoberg och Kalmar på regeringens uppdrag kring "Glasriketuppdraget". Arbetet sprang ur den ideella Åforsgruppens kamp för Åfors, och en stöttesten idag är vem som bär ansvaret för dyr sanering av glasbruksmark.
Få vågar köpa en glasbruksfastighet på grund av dyrbar sanering och många menar att detta är en ödesfråga för Glasriket. Bollen ligger hos politiken.
Peter Lejon, Långelycke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar