onsdag, oktober 23, 2013

Jeanne D´arc

Den franska bondflickan Jeanne (1412-1431) var bara 17 år när hon i sin skinande rustning och med sin vita fana bidrog att häva den engelska belägringen av den franska staden Orléans 1429 och därefter se till att den franska kronprinsen kröntes som Karl VII i staden Reims samma år. Därmed hade engelsmännen övertag i hundraårskriget brutits.

Inte dåligt av en ung kvinna som kom från enkla förhållande som dessutom varken kunde läsa eller skriva. Själv påstod hon att hon vägleddes av himmelska röster, att hon fått ett uppdrag av Gud att utföra det hon gjorde. Hennes egen benhårda övertygelse om att så var fallet och samtidens tro på att det var möjligt är en del av förklaringen till hennes bedrifter. 




























Även om Jeanne och hertigen av Alençon vädjade om att man snabbt skulle bege sig vidare mot Paris så föredrog det kungliga hovet att förhandla om vapenvila med hertigen av Burgund. Han bröt dock överenskommelsen och utnyttjade den som en fördröjningstaktik för att förstärka Paris försvar. Den franska armén marscherade genom byar nära Paris under den tillfälliga vapenvilan som fredligt kapitulerade. Hertigen av Bedford ledde en engelsk styrka som konfronterade den franska armén till ett dödläge den 15 augusti. Den franska hären anföll därefter Paris den 8 september. Trots att hon blivit skjuten i benet med armborst så fortsatte Jeanne att leda trupperna fram till att dagens strider slutade. Följande morgon fick hon kungliga order om reträtt. De flesta historiker lägger skulden på den franske kammarherren Georges de la Trémoille för de politiska misstag som gjordes efter kröningen. I oktober erövrade Jeanne Saint-Pierre-le-Moûtier och adlades.



Efter en mindre strid i La-Charité-sur-Loire i november och december begav sig Jeanne i april till Compiègne för att försvara den mot en engelsk och burgundisk belägring. En riskfylld mindre strid den 23 maj 1430 ledde till att hon tillfångatogs. När hon gav order om reträtt var hon bland de sista att lämna slagfältet och burgunderna omringade de bakre soldaterna. En bågskytt fällde hennes häst och till en början vägrade hon att kapitulera. Engelsmännen köpte henne från hertigen av Burgund.

Hon åtalades för kätteri eftersom hon använde sig av Gud vid sina krigiska expeditioner mot engelsmännen. Problemet med dom himmelska rösterna var det faktum att Jeanne förklarade sig lyda dem i första hand och kyrkan i andra. Här låg det verkliga brottet, utmaningen, den stora faran för kyrkan. Skulle man kunna tillåta någon att lyda Gud före kyrkan? Naturligtvis inte! Det skulle ju leda till ett ifrågasättande av kyrkans auktoritet och var fullständigt uteslutet. Det var kyrkans sak att uttolka Guds mening och förelägga den för församlingen.

På samma sätt var hennes beslut att förneka sitt kön och klä sig som en man ett ifrågasättande av den gudomligt instiftade ordningen med man och kvinna och deras olika roller. Därigenom förnekade hon Gud och, i förlängningen, kyrkan.

Eftersom det låg nära till hands att förmoda att hon var en häxa och stod i förbund med djävulen, fick hon ytterligare en gång genomgå undersökningar för att få bekräftat om hon verkligen var jungfru och oskuld. I slutet av mars presenterades en lista på inte mindre än 80 åtalspunkter. Detta antal reducerades så småningom till tolv. Rösterna och kläderna var de viktigaste. Hon uppmanades att ta tillbaka allt hon sagt, men vägrade.

Den 24 maj fick hon domen. Hon skulle brännas på bål. Hon bröt ihop och erkände: rösterna fanns inte och hon lovade att i fortsättningen lyda kyrkan och klä sig i kvinnokläder. Någon räckte henne ett papper på vilket hon skrev ett O. Dokumentet presenterades senare i rättegångshandlingarna men det är omtvistat om det är samma papper som Jeanne skrev på.



Några dagar senare ångrade hon sig. Hon klädde sig åter i sina manskläder och förklarade att hennes röster blivit besvikna på henne efter erkännandet. Därmed var allt hopp ute och hon brändes levande två dagar därefter, den 30 maj, på marknadstorget i Rouen. Askan ströddes i floden Seine.

Krav att Jeanne skulle helgonförklaras restes för första gången 1869. Det dröjde dock till sekelskiftet innan den allt starkare socialistiska agitationen fordrade någon form av aktivitet från kyrkan. Jeannes popularitet sågs då som ett vapen för att vinna tillbaka förlorade själar och processen för helgonförklaring tog ny fart.

År 1920 gavs hon till slut denna status av påven Benediktus XV. Den känsliga frågan med kyrkans kätteridom 1431 bortförklarades med att domarna varit påverkade av irrläror från konsiliet i Basel.

Jeanne har som få klarat att bli älskad av alla grupperingar i Frankrike. Kyrkan ser henne som helgon, nationalisterna som symbol för staten, socialisterna som frihetskämpen. Hon har kommit att representera hela Frankrike och alla fransmän. På samma sätt som samtiden kunde läsa in det var och en ville se i henne, så gäller detta än i dag. Jeanne d’Arc är fortfarande i högsta grad både hjältinna och helgon.

Inga kommentarer: