Den nuvarande gotiska kyrkan har haft en äldre romansk föregångare, "Ecclesie Malmögh inferiori", omnämnd 1269. Byggnadens läge kan med stor sannolikhet lokaliseras till området för nuvarande S:t Petri kyrka. Den katedralliknande kyrkan, som uppfördes i baltisk tegelgotik ca 1300, var och förblev Danmarks största stadskyrka.
Förebild för grundplanen var den höggotiska Mariakyrkan i Lübeck — en treskeppig tvärhusbasilika med omgångskor. Uppförandet har utförts i etapper efter en enhetligt utarbetad plan, där högkoret med koromgång, kapellkrans, transept samt två travéer tillhör det äldsta byggnadsskedet. Kring huvudbyggnaden grupperar sig flera kapellbyggnader.
Valven i kyrkan stöds exteriört av strävpelare som över sidoskeppen fortsätter som strävbågar mot mittskeppet. Kyrkan är i dag synnerligen välbevarad. Ombyggnader har i huvudsak berört tornet, som efter ras ändrades redan under medeltid. Tornet och spirans nuvarande utformning är från 1891.
Predikstolen, dopfunten samt altaruppsatsen är samtliga renässansverk. Tillsammans med det stora antalet epitafier ger interiören en praktfull bild av ett protestantiskt kyrkorum i den stad som var centrum för reformationen i Danmark. I början av 1800-talet tillkom en orgelläktare i nyantik stil utformad av Olof Tempelman. Interiören präglas i dag dock inte främst av renässans utan även av Carl Georg Brunius restaureringar under 1840—50-talen.
Brunius eftersträvade både vid nybyggnationer och restaureringar den rena medeltidsstilen. Kyrkorna skulle kännetecknas av "harmoni, symmetri och prydlighet". Tanken var att rensa bort det postmedeltida, något som lyckligtvis inte konsekvent genomfördes i S:t Petri. Vid Theodor Wåhlins restaurering 1904—06, togs målningarna i Krämarekapellet fram, vilka daterats till tidigt 1500-tal; ett muralmåleri influerat av den samtida konsten på kontinenten, värdigt en stadskyrka av S:t Petris dignitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar