Samtidsmänniskan älskar av allt att döma att tävla. I precis allt. Och det ska visas på tv. Tävlande som talar ut om hur man har upplevt tävlingsmomenten, stämningen i gruppen, förhoppningarna inför fortsättningen, glada utspel, rörande försoningar... Och om man är färgstark blir man kändis och får massor av pressutrymme. Sedan är tävlingen slut. Man blir ihågkommen en kort tid, och sedan väntar glömskan. Vissa klarar inte av det, och då dyker man upp i något annat programformat - vältrimmad och med ännu tydligare särdrag. Allt är planerat för att vi ska gå på det och uppleva det som angeläget vem som är taskig mot vem i samband med korvgrillningen.
Jag är intresserad av vad människor gjort och gör för egen maskin, inte hur lydiga de är mot producenter som satsat pengar i kändisfabriken. Naken-Janne, Robinson-Robban... Fan, det är ovärdigt, och tragiskt, och nu ämnar SVT göra kändisar av trädgårdsodlare.
En idé är att fokusera på människor som gör något som är viktigt på riktigt.
Och det är som bekant knappast en fjäder i hatten att vinna Idol.
"Men det är väl kul att se alldeles vanliga människor på tv?"
Ja, det är det. När de är sig själva och inte uppmanas att tömma tarmen i direktsändning. Vanliga människor som ska vara sig själva och följa spekulativt manus samtidigt blir bara sorgliga.
Peter Lejon, Långelycke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar