söndag, november 30, 2014

I morgon börjar årets julkalender

Nu är det snart bara en månad kvar av året 2014 och det är återigen dags för Socialist och Bajares julkalender. Varje dag från och med i morgon och fram till julafton kommer här finnas ett Youtube klipp att titta på. Det kan vara musik, humor, sport eller vad som helst i dessa klipp. Med detta välkomnar jag er till December månad 2014.

1.a advent


















Första advent, egentligen Första söndagen i Advent, är den fjärde söndagen före juldagen och första dagen på kyrkoåret.

Första advent är en traditionellt sett stor kyrkogångsdag. Önskemålen om förnyelse av gudstjänsten är på de flesta håll sparsamma, och särskilt psalmvalet är svårt att förändra. En adventsgudstjänst utan Bereden väg för Herran och Hosianna förekommer sällan.

Denna dag tänds det första ljuset i adventsljusstaken. Seden är dock inte så gammal i Sverige, inte förrän under 1930-talet blev ljusstaken med fyra ljus vanlig i de svenska hemmen. Levande ljus har däremot alltid varit en viktig del av julen. De få levande ljus man tillverkade i allmogehemmen sparades till julen. Under årets mörka tid fick man i övrigt nöja sig med att försöka se något i skenet från den öppna spisen.

Elektriska adventsljusstakar i fönstren får hela Sveriges utseende att ändras "över en natt" vid första advent. Numera förekommer det dock på många håll att de tas fram redan på fredagskvällen eller ännu tidigare i november. Dessa elektriska adventsljusstakar har vanligtvis sju ljus, trots att det finns endast fyra adventssöndagar.

torsdag, november 27, 2014

Dags att regeringen på allvar respekterar arbetstagarnas intressen i TTIP

Ali Esbati, Vänsterpartiets talesperson i arbetsrättsliga frågor, är klart oroad över det passiva och till intet förpliktigande svar han fått av närings- och innovationsminister Mikael Damberg. Det gäller en skriftlig fråga om vilka åtgärder ministern tänker vidta för att ILO:s kärnkonventioner ska vara en absolut bottenplatta i förhandlingarna om frihandelsavtalet TTIP. Damberg avser nämligen inte vidta några sådana.
- Risken för att grundläggande rättigheter för arbetstagarna ska komma på undantag i handeln mellan EU och USA är uppenbar. Det verkar inte vara något tydligt hinder för Mikael Damberg och regeringen, säger Ali Esbati.
- Utan att respekten för ILO-konventioner blir en del av avtalet kan det här bli ännu ett bakslag för vanligt folk i dragkampen mot storbolagsintressen. Här borde en svensk socialdemokratisk minister vara tydlig, inte framstå som ambassadör för affärsintressen i EU och USA.

LO, TCO och SACO har ett tydligt krav: Ett frihandelsavtal mellan EU och USA måste vila på respekt för arbetstagares grundläggande rättigheter – ILO:s kärnkonventioner (nr 87, 98 och 154) ska vara en absolut bottenplatta. Det handlar om så principiella saker som förhållandena för facklig organisering och kollektivavtalsförhandlingar. Vänsterpartiet står bakom detta krav. Ett avgörande problem är dock att USA inte har undertecknat dessa kärnkonventioner om grundläggande normer på arbetsmarknaden.
Dambergs svar på Ali Esbatis fråga är undanglidande. Enligt Damberg kan arbetstagares rättigheter istället stärkas genom att man i avtalet verkar för att USA tillämpar innehållet i de kärnkonventioner man idag inte är part till. Damberg framhåller även att man kan verka för att etablera ett forum för uppföljning och konsultation där fackliga rättigheter och kränkningar av dessa behandlas.
– Närings- och innovationsministerns svar visar tydligt att han inte anser att ILO:s kärnkonventioner ska vara en absolut bottenplatta för de fortsatta förhandlingarna om TTIP, säger Ali Esbati. Tidigare har vi tyvärr också fått höra regeringen försvara klausuler som ger storföretagen större möjligheter att stämma stater för demokratiskt fattade beslut.
Det är visserligen glädjande att ministern åtminstone inte vill sänka kraven vad gäller rättigheter i arbetslivet, menar Ali Esbati, men Dambergs förslag till lösningar är helt otillräckliga.
– Det här är ytterligare en anledning till att öppenheten runt TTIP måste bli större och den svenska regeringen måste bli mycket tydligare.

torsdag, november 20, 2014

Årets snyggaste Bajenmål



Vilket är årets snyggaste mål? Se kandidaterna här. Bajen formligen öste in mål i årets serie - hela 68 stycken. Här är tio kandidater till årets mål. Rösta på det du tycker är snyggast och var med i utlottningen av en signerad matchtröja!
Läs mer: här

onsdag, november 19, 2014

Svenska cupen

Lottningen av gruppspelet till Svenska Cupen är klar. Hammarby spelar i grupp 3, och det är sedan tidigare klart att AIK är en av motståndarna. På onsdagen lottades alltså de två andra motståndarna fram, och det blev två Skånelag - Kristianstads FF och Landskrona BoIS.

När det gäller spelprogrammet är det klart att Hammarby möter AIK den 7 mars på Friends arena.
Hammarby kommer att spela en hemmamatch, och vilket av de båda Skånelagen blir är inte klart än. Speldatumen för omgång 1 är 21-22 februari, och för omgång 2 28 februari - 1 mars.

tisdag, november 18, 2014

Philae hittade organiska molekyler

Mänsklighetens första kometlandare, den lilla roboten Philae som landade på 67P/Churyumov-Gerasimenko i fredags, har redan hittat spår av organiska molekyler i kometens atmosfär, uppger det tyska rymdcentret DLR i ett uttalande på tisdagen.

Enligt vissa teorier kan kometer en gång i tiden ha fört början till livgivande vatten och organiska molekyler till jorden.
Nu har Philaes instrument, vars insamlade data skickats till jorden via rymdsonden Rosetta, redan nosat sig till organiska molekyler.

söndag, november 16, 2014

Johansfors musikkår-100 år

I går var det stort jubileum i Broakulla folkets hus när Johansfors musikkår firade 100 års jubileum. Deras långa ärofyllda historia kan man läsa på deras hemsida

De första åren
Johansfors Musikkår bildades under brinnande världskrig den 1 augusti 1914. Johansfors glasbruk hjälpte till genom ett anslag om 650 kr (runt 30 000 kr i dagens penningvärde), som skulle användas för instrument och notinköp. I gengäld fick musikkåren lova att ”under inga omständigheter medverka på socialistiska eller fackföreningsmässiga möten”. Hur de uppfyllde dessa krav förtäljer inte historien, men hur som helst marscherade kåren tappert och taktfast genom samhället den 1 maj 1915.

Initiativet kom från två grabbar: trumslagaren Erik Konradsson från Alsterfors och klarinettisten Vilhelm Jensen från Hovmantorp. De var både redan med i sina respektive hemorters musikkårer och behärskade därför sina instrument någorlunda hyggligt. Tillsammans med sju andra förväntansfulla ungdomar bildade de musikkårens första konstellation 1914. Uppställningen var en klassisk oktettsättning förstärkt med flöjt, vilket var vanligt på den tiden. Dansmusiken, det vill säga vals, polka, hambo och så vidare dominerade repertoaren.

Som ledare och musiklärare lyckades man engagera musikfanjunkare C.W. Bladh från Växjö, som samtidigt ledde även musikkårerna i Kosta, Orrefors och Pukeberg. Repetitionerna var förlagda till Folkets Hus B-sal, och redan i oktober 1914 hade musikkåren sitt första offentliga framträdande.

Musikkåren fick många nya medlemmar de närmaste åren. Runt 1920 bestod kåren av ett 25-tal unga män. För ja, det var bara män. Musicerande var vid denna tiden inget för kvinnor att hålla på med, något som det dess bättre blivit ändring på genom åren.

Nya tider, ny musik
I början av 1930-talet gjorde den ”moderna” musiken, alltså jazzen, sitt intåg och musikkåren fick konkurrens av en separat dansorkester dit många kårmedlemmar sökte sig. När även festarrangörerna föredrog den nya musiken, prioriterades dansorkestern av de som var med i båda orkestrarna samtidigt. En av dessa entusiaster hette Bror Karlsson, och trots att han var med i två orkestrar började han målmedvetet öva upp nya pojkar. Under hans ledning växte det så småningom upp en helt ny musikkår, skild från den ordinarie. Detta var den så kallade Juniorkåren, som verkade ända fram till 1957. Helmer Englund tog vid som ledare efter Bror Karlssons bortgång 1943.

Musikkåren får en styrelse
Den ordinarie kåren värvade, liksom de flesta andra bruksmusikkårerna i Glasriket, sina ledare från militärmusiken vid Kronobergs regemente i Växjö. 1957 hette ledaren Sixten Ottosson, och detta år bildades även musikkårens första styrelse. Styrelsen, bestående av Nils Elofsson, Helmer Englund, Thorsten Karlsson, Ingvar Engström och Lars-Ingvar Magnusson, tog genast itu med gamla och nya problem som dittills varit olösta. Bland annat bestämdes att kåren skulle skaffa en egen uniform. Tidigare var det bara den vita musikmössan, införskaffad redan 1942, som musikkårens medlemmar hade haft gemensamt. 1959 gjorde kåren entré i sina nya uniformer, vilket skedde Valborgsmässoafton med marschmusik genom samhället. Sedan dess har uniformerna bytts ut fyra gånger: 1965, 1974, 1993 och 2009.

Under 1950-talet kompletterades bruksmusikkårerna med lite modernare instrument som saxofon, trumpet och trombon. Repetitionerna hölls varje tisdagkväll i glasbrukets lunchrum, som välvilligt ställdes till förfogande av den musikälskande glasbruksdirektören Sixten Wennerstrand. Då glasbruket köptes upp av Kosta Boda-koncernen i mitten av 1970-talet, blev den stora utställningslokalen på vinden lediga och 1976 flyttade musikkåren dit. Lokalbytet hade flera fördelar, dels kunde man nu ha notställ, stolar och annan materiel ständigt utplacerade, dels hade den nya lokalen mycket bättre akustik för övningsändamål. Musikkåren förfogar fortfarande över denna lokal, trots glasbrukets många ägarbyten, till alla medlemmars stora glädje och tacksamhet.

Wedeborg-eran
1962 blev musikfanjunkaren Ivan Wedeborg från Karlskrona musikkårens ledare och dirigent. Hans glada lynne och goda sinne för musikalisk kvalitet smittade av sig på kårmedlemmarna och han kom att bli kårens hittills mest långvariga ledare, fram till 1990. Ivan var även en flitig arrangör (och kompositör), och han skräddarsydde ofta arrangemangen efter kårens kapacitet och de enskilda musikernas förmåga. Som kompositör gjorde han sig odödlig med bland annat Johansfors marsch, som musikkåren fortfarande spelar flera gånger om året.

1990-talet med yngre förmågor
1990 skedde en generationsväxling i musikkåren. Efter en musikresa till Emmaboda kommuns grekiska vänort Lefkada, ombildades styrelsen och de yngre tog vid. Den nya styrelsen bestod av Leif Fransson, Christer Magnusson (båda med sina fäder i musikkåren), Katarina Lennartsson, Lena Andersson och Håkan Karlsson. Som ny ledare efter Ivan Wedeborg kom Carl Gunnar ”Loket” Olsson, även han från Karlskrona. Han höll i dirigentpinnen fram till 1999, då han tvingades dra sig tillbaka av hälsoskäl.

Ny ledare blev Christer Thörnquist, uppfödd i Lindås utanför Emmaboda och tidigare professionell valthornist vid Malmöfilharmonikerna. Han drabbades av en muskelskada, skolade om sig till journalist och bosatte sig i Ronneby när han fick jobb på BLT. Under Christers ledning fick musikkåren en delvis ny repertoar, där musikerna fick ta sig an lite mer utmanande stycken. Genom hans kontakter runt omkring Ronneby inledde också kåren under 2000-talet samarbeten med blåsmusiker från Blekinge, varav flera idag betraktas som fasta medlemmar.

Christer Thörnquist var även den som kläckte idén till det som skulle bli Johansfors Musikkårs största publiksuccé genom tiderna. 2006 satte musikkåren upp en konsertversion av musikalen Kristina från Duvemåla, tillsammans med Sankta Mariakören från Kallinge. Under ett års tid spelades denna konsert för utsålda hus i både Johansfors glasbruk, kyrkorna i Rödeby och Kallinge, Skärva gård utanför Karlskrona och, inte minst, i Duvemåla hage. Christer Thörnquist gick hastigt bort i juli 2009, bara 44 år gammal.

Med en stolt historia – men med siktet mot framtiden
Hösten 2009 åtog sig före detta heltids-, numera deltidsklarinettisten Gunnar Magnusson uppdraget som ny dirigent och konstnärligt ansvarig. Gunnar var ingen ny bekantskap för musikkåren, han hade tidigare hoppat in som ersättare vid flera tillfällen. Därför var startsträckan inte särskilt lång, och vi har hunnit med två olika konserter under hösten. Musikkåren har många spännande planer för framtiden, och siktar på att fira sitt 100-årsjubileum med dunder och brak 2014.

Med Gunnar vid pinnen är vi övertygade om att Johansfors Musikkår kommer att behålla sin skaparglädje, sin starka orkesterdisciplin och den musikaliska kvalitet, som successivt har vuxit fram genom åren – alltsedan två utsocknes grabbar beslutade att starta en musikkår i Johansfors i augusti 1914.

Ett stort grattis för 100 åringen från mig och en önskan att det blir nya lyckliga och framgångsrika år för musikkåren.

lördag, november 15, 2014

ER-sjön
















ER-sjön 15 november Kl: 13:44















15 oktober kl:13:41

15 september kl:15:13








Tyvärr har politiska uppdrag gjort att jag inte hade möjlighet att fotografera ER-sjön den 15 som brukligt så det är därför det blev några dagar senare denna månad.
18 augusti 13:37














15 juli kl: 16:52















15 Juni Kl: 20:33













15 maj Kl.18:36















15 april Kl: 17:43













15 mars kl: 14.46













Årets kulturpristagare är utsedda

Årets hedersomnämnande har tilldelats Lars Utterström, Trollagärde som ligger söder om Broakulla och årets arbetsstipendium på 20 000 kronor gick till Melsene Laux, Långasjö.

Motiveringen för hedersomnämnandet: Lars Utterström har sedan Alsboaftonen började arrangeras år 2002 varit dess primus motor. Alsboaftonens syfte är att vara ett kulturellt och folkligt arrangemang som främjar samhörigheten i bygden och Lars Utterström är eldsjälen som gör den möjlig. Genom åren har han på ideell basis lagt ner ett oerhört värdefullt arbete som kommit många till del.
Anna Albertina Elisabeth Bergstrand-Poulsen, född 12 november 1887 i Långasjö församling, Småland, död 18 februari 1955 i Charlottenlund, Danmark


Motiveringen för arbetsstipendiet: Melsene Laux lyfter, som initiativtagare och ordförande för Elisabeth Bergstrand-Poulsen Sällskapet fram hennes konstnärskap, både som bildkonstnär och författare, på ett enastående sätt. Melsene Laux har, tillsammans med sällskapet, tagit fram filmer, utställningar, en litterär stig, konstalmanacka med mera utifrån Bergstrand-Poulsens konstnärskap. Hon har nu senast sett till att hennes stora gobeläng ”Kvinnans årstider” blir restaurerad. Laux avser att nu ytterligare fördjupa detta forsknings- och förmedlingsarbete med bland annat ett antal studieresor, vilket Bildningsnämnden vill stödja.



Det är bildningsnämnden som utser pristagarna och priserna delas ut i samband med kommunfullmäktiges julbord i Emmaboda folkets hus måndagen den 15 december.

torsdag, november 13, 2014

Sol och månförmörkelse under 2015

Under 2014 har ingaförmörkelser varitsynliga från Sverige, men 2015 kommer det en solförmörkelse och en månförmörkelse synas från vår horisont.

Den 20 mars 2015 är det dags för en solförmörkelse som täcker mer än 80 procent av solens diameter. Ute över Atlanten från söder om Island till Svalbard kommer det att vara total solförmörkelse. I Borlänge börjar Solen bli förmörkad kl 09.51 och förmörkelsen når sitt maximum kl 10.58. Solförmörkelsen är över kl 12.07.

Den 28 september 2015 är det dags för en total månförmörkelse. Månen står lågt i sydväst när den börjar förmörkas kl 03.07. Den är helt förmörkad mellan 04.11‐05.23 och närmar sig horisonten i väster. Kl 05.23 står den cirka 11° över horisonten. Månen är helt ute ur jordens kärnskugga kl 06.27 och står då knappt 4° över horisonten i väster.

onsdag, november 12, 2014

Rökstenen


























Rökstenen, är en av Sveriges mest kända runstenar och med sina 760 tecken anses den vara världens längsta runinskrift.[1] Den är belägen vid Röks kyrka i Röks socken, Ödeshögs kommun och Lysings härad i Östergötland. Rökstenen sägs ibland vara startpunkten i den svenska litteraturens historia som det äldsta bevarade litterära verket.
Stenen är ett block av ljusgrå finkornig granit, cirka 382 cm hög (varav 125 cm under marken), 138 cm bred samt mellan 19 och 43 cm tjock. Stenblocket har förmodligen hämtats i närheten



























Rökstenen restes sannolikt under första halvan av 800-talet. För detta talar det ålderdomliga språket som utgör en tidig form av fornnordiska, vilken skiljer sig från språket på 1000-talets runstenar. Påståendet att Tjodrik (allmänt förmodat vara Theoderik den store) dött för nio mansåldrar sedan placerar också runstenen i början av 800-talet. Runristaren har använt en futhark med endast 16 tecken vilket förmodligen gjort texten svår att förstå även för samtiden.

Man vet inte var stenen ursprungligen stod placerad men troligen stod den nära dess nuvarande plats. Röks kyrka byggdes på 1100-talet och intill den byggdes en bod för att förvara tiondet. I dess stenmur murades runstenen in med framsidan utåt. I början av 1600-talet upptäcktes den av riksantikvarien Johannes Bureus som ritade av den och publicerade en teckning av stenen i sin Monumenta Sveo-Gothica hactenus exsculpta, utgiven 1624. Under 1670-talet var fornforskaren och sekreteraren i Antikvitetsverket Johan Hadorph på platsen och återgav stenen på ett träsnitt. Träsnittet publicerades 1750 i Johan Göranssons runologiska verk Bautil. I Carl Fredric Broocmans beskrivning över Östergötland från 1760-talet står det: "Af gamla Minnes-märken är uti Kyrkobods-muren en Runsten insatt, som är aldeles obegripelig och oläslig."

När den gamla kyrkan revs 1843 tillsammans med tiondeboden upptäcktes att stenen hade runor på alla sidor. Prosten Hedmark ritade av de tidigare okända sidorna och därefter murades stenen in i vapenhuset i den nya kyrkan. 1862 togs dock stenen ut ur väggen på uppmaning av Vitterhetsakademien och restes vid den västra kyrkogårdsmuren. 1933 flyttades stenen till sin nuvarande plats utanför kyrkogården, placerad under ett skyddande tak.Det är troligt att stenen tidigare hade en rakare position än den nuvarande. Placeras de vertikala ristningarna lodrätt så kommer de nedre raderna att hamna horisontellt.
På baksidans högra kant finns en skada som troligen uppkommit i samband med att den togs ur kyrkoboden 1843. Även på vänstra smalsidan finns det en skada som av vittringen att döma uppkom långt innan kyrkan byggdes.

Numera är forskarna nästan överens om hur Rökstenens runor ska läsas men inte hur de ska tolkas. Här finns svårgripbara inslag av sägner, dunkla myter och ett antal olika hjältedikter liksom episoder ur Varins egen släkthistoria. Rökstenen döljer fortfarande sin hemlighet.
Genom sin monumentala storlek och rika utsmyckning avslöjar Rökstenen att Varin med all sannolikhet tillhörde en inflytelserik släkt. Dessutom kan guden Tors framträdande plats i textens senare del förklaras med en strävan att ge Varin och hans ätt en gudomlig förankring och legitimitet. På så sätt fungerade stenen säkerligen både som ett minnesmärke över en saknad son och som en statussymbol för släkten.

Bilderna togs den 12 juli

tisdag, november 11, 2014

Heavens on fire


Efter några dygn med mulet och disigt väder fick vi äntligen se en vacker solnedgång i Emmaboda. Bilden över är tagen kl 15:33 och den under en minut senare. Solen försvann under horisonten kl 15:44. 



Oliver Silverholt- första nyförvärvet

måndag, november 10, 2014

Rök kyrka

Bilderna togs den 12 juli


























Röks kyrka är en kyrkobyggnad i Röks socken, Ödeshögs församling, Östergötland. Den ligger 1 mil nordöst om Ödeshög och tillhör Linköpings stift.

Röks kyrka är en enskeppig nyklassicistisk stenkyrka med torn i väster och rakslutet kor samt halvrund sakristia i öster. Tornet är krönt med en lanternin, försedd med trekopplade, rundbågiga öppningar. Huvudingången sker via vapenhuset i tornets bottenvåning, men det finns också en sidoingång i långhusets södermur.
Interiören domineras av den stora altartavlan, visande "Jesu lidande i Getsemane", målad på 1800-talet av Carl Ferdinand Lindh och placerad i en triumfbåge omramad av pilastrar och en halvcirkelformad båge med infällt fönster. I dess triangel finns tetragrammet JHWH. På ömse sidor om altaret dörrar till den bakomliggande sakristian och ovanför dessa nummertavlor inom förgyllda rektangulära ramar. Till vänster, på evangeliesidan, en predikstol från 1845 med kristna emblem och ornament i terrakotta. I predikstolens solsymbol finns till exempel tetragrammet JHWH. Till höger, på epistelsidan, står en dopfunt från Michael Hackes verkstad i Skänninge, daterad 1661. I väster på orgelläktaren Per Larsson Åkermans 18-stämmiga orgel från 1871.

Tidigare fanns på platsen en medeltida romansk kyrka av kalksten. Dess äldsta delar härstammade från mitten eller slutet av 1100-talet. Kyrkan bestod av långhus med kor och absid i öster och ett högt och spetsigt torn i väster. Tornets översta våning var prydd med en rundbågsfris. Ingången med vapenhus låg på södra sidan och sakristian anslöt på norra. Vid medeltidens slut slogs kryssvalv. Utanför kyrkan fanns en tiondebod, också från medeltiden, där den märkliga Rökstenen från 800-talet var inmurad.

Redan omkring 1654 anskaffades ett orgelverk. Något senare tillverkades nya kyrkbänkar, vilka målades i början av 1700-talet. Vid denna tid togs också ett nytt fönster upp i väster och hela kyrkan vitmenades. Under ledning av Didrich murmästare i Skänninge ägde en större reparation rum år 1744. Denna renderade honom 150 daler i arbetslön. Arbetena fortsattes tre år senare under ledning av byggmästare Fredrik Sörling, Mjölby.
Carl Fredric Broocman berättar att Röks kyrka i mitten av 1700-talet "är upbyggd af huggen Kalksten med ett högt torn, som har en spänad spets. Uti längden håller hon med Choret til yttre Tornmuren 39 alnar, och uti bredden 12 och en fjärdedels aln. Öfwer Altardisken är ett Fenster, och theröfwer upsatt Frälsarens bild på korßet, och å ömse sidor the 4 Evangelisters bilder. Prädikstolen af Snickare-Arbete är mycket gammalmodig och icke serdeles prydelig: men theremot är Kyrkan beprydd med ett wackert Orgelwerk om 7 stämmor, som blifwit upsatt och måladt år 1751, tå thet kostat 1200 Dal. K mt; hwilka dels Kyrkan, dels Församlingen påkostat. [...] Kyrkons twänne Klockor hänga uti Tornet; och är then större ganska gammal, som ses af the på henne befintelige oläslige Munkstyls bokstäfwer: men then mindre är guten år 1745, och har en sådan påskrift:

När jag kallar, hör mitt ljud,
Kom til Kyrkan, bed din Gud,
At tu rätt hans ord må höra,
Som tin själ kan salig gjöra;
Så har tu rätt warit ther,
När tin wandring sluten är.
Af gamla Minnes-märken är uti Kyrkobods-muren en Runsten insatt, som är aldeles obegripelig och oläslig."


Folkmängden i socknen ökade och den gamla medeltida kyrkan började bli för liten. Dessutom var den mörk och i dåligt skick. Under 1800-talet var idealet stora, ljusa och vita kyrkor och en sådan önskade man sig även i Rök. Alla var dock inte lika entusiastiska och nybyggnadsförslag avslogs flera gånger. År 1827 fattade sockenstämman dock det avgörande beslutet. För att minska kostnaderna föreslogs att man skulle bygga en gemensam kyrka tillsammans med Heda församling och eventuellt också tillsammans med Svanshals församling. Förslagsvis skulle den kunna uppföras mellan Hillingstad och Kolstad. I Heda ville man dock helst ha kvar kyrkan på dess nuvarande plats eller möjligen i Kolstad, vilket inte accepterades i Rök.

Byggmästare Abraham Nyström, som var känd för att rita, bygga och inreda gods och gårdar, slott och kyrkor samt skolor och sjukhus, engagerades. Han upprättade 1840 ett förslag till en byggnad i sen nyklassicism, mycket påminnande om en kyrka han ritat och byggt för Öja församling, Södermanland. Arahams förslag för Rök innebar ett långhus med stora rundbågiga fönster och en stor portal mitt på syd- respektive nordfasaden i form av en romersk triumfbåge. Sakristian var utformad som en absid på östra gaveln och tornet i väster försett med en elegant tempietto med fasade hörn, liknande den i Öja kyrka, Södermanland. Förslaget skickades in till Öfverintendentsämbetet i Stockholm och granskades av deras arkitekt Carl-Gustaf Blom-Carlsson (1799-1868).
Det tog två år att få godkända ritningar. De följde rätt väl Abraham Nyströms förslag. Tornet erhöll rundbågiga ljudöppningar, däröver, på ett litet tak, en kvadratisk lanternin och överst en förgylld kula och ett förgyllt kors. Portalerna på långhuset försågs med pilastrar och täcktes av ett flackt gavelfält över taklisten. På östra gaveln hade ämbetet ritat en utskjutande låg rektangulär byggnad med ett flackt pulpettak. Detta kunde Abraham inte acceptera utan byggde i stället den halvrunda absid han ursprungligen ritat. Även inne i kyrkorummet hade Carl-Gustaf Blom-Carlsson gjort en del smärre förändringar i Abrahams förslag. Långhuset avslutas med ett rakslutet kor. Altartavlan har pilastrar på ömse sidor och ovanför ett halvmåneformat fönster. I korväggen på båda sidor om altartavlan dörrar till sakristian. På predikstolen och altarrundeln har Abraham utvecklat sina konstnärliga anlag i reliefer med kristna symboler och ornament i terrakotta.
Den gamla kyrkan revs 1843 och kalkstenen brändes till kalk. Den nya kyrkan uppfördes av Andreas Nyström och sonen konduktören August Nyström under perioden 1843-1845. Rökstenen murades in i det nya vapenhuset efter att prosten Hedmark ritat av den tidigare okända sidan. Den 14 augusti 1845 ägde invigningen rum. Församlingen fick en modern kyrka i nyklassicistisk stil. Från gamla kyrkan flyttades sju snidade figurer från ett medeltida altarskåp, den medeltida dopfuntens överdel samt funten från 1661. Delar av predikstolen från 1759 förvaras i tornvåningen.
År 1862 togs Rökstenen loss ur kyrkan och ställdes upp utanför tornet.

Alliansen vill fortsätta med politik som har misslyckats

Alliansen har nu presenterat sitt budgetalternativ. Ali Esbati, budgetförhandlare för Vänsterpartiet, konstaterar att de har kört fast i gamla hjulspår både vad gäller förslag och argumentation. Alliansen fortsätter att hävda att försämringar för dem med minst marginaler leder till fler jobb, en politik som bevisligen misslyckats.

– Det som läggs fram är inga nyheter utan en politik som leder till större arbetslöshet, urholkad välfärd och ökade klyftor. Väljarna har sagt sitt om vad de tycker om den politiken, säger Esbati.

Vänsterpartiet har varit delaktiga i att ta fram ett budgetalternativ som har en helt annan inriktning. Det innehåller till exempel stora satsningar på äldreomsorgen och förlossningsvården, höjningar av a-kassan, föräldraförsäkringen, underhållsstöd och försörjningsstöd samt en mänskligare sjukförsäkring.

– Alliansen vill fortsätta bedriva en politik vars enda resultat är att man slår mot dem som redan har en utsatt situation, och ger stora skattesänkningar till de rika. I kontrast till det så har vi fått igenom förslag i en statsbudget som innebär mest till dem som har minst från förr, minskade inkomstskillnader mellan män och kvinnor och en välfärd att lita på, avslutar Ali Esbati.

söndag, november 09, 2014

Fars dag med pappa i minnet.

I dag är det första farsdag utan pappa och det har känts. Besökte hans grav tidigare i kväll och hade min bror Daniel som ju inte bor här i tanken. Tände ett ljus för oss båda till vår käre far. Ta vara på varandra där ute. fotat på Algutsboda kyrkogård.

Den 9 november 1938- Ondskan trappas upp

I dag för 76 år sedan den 9 november 1938 inleddes en ny fas i de tyska nazistpartiets judeförföljese. Tidigare hade det mest handlat om ekonomisk förtryck då man konfiskerade judiska tillgångar och mistande av de mänskliga rättigheterna och medborgarskapet (Nürnberg lagarna 1935). Man gjorde livet så svårt som möjligt för judarna. Många dog av svält och av umbärande. Målet då var att judarna skulle emigrera från Tyskland till främst Polen. Av den drygt halva miljon som fanns i Tyskland emigrerade cirka 150 000 mellan 1933 och 1938 till Tysklands grannländer.

Den 27 och 28 oktober 1938 samlade polis och militär ihop de judar som skulle deporteras till Polen och transporterade dem till gränsen mot den polska staden Zbaszyn. Men när judarna tvingades bege sig över den flod som utgjorde gränsen skickades de tillbaka av de polska gränsvakterna. I ett par dagar irrade de tusentals offren för de båda ländernas antisemitiska politik omkring i gränsområdet i hällande regn, utan vare sig mat eller skydd mot vädret.

En av de som drabbades av detta var den 17 årige Herschel Grynszpan som då befann sig i Paris men hans familj hade varit en av de många som drabbades i händelserna vid Tysk-Polska gränsen. I sin förtvivlan sköt han den 7 november den tyske förstesekreteraren vid den tyska ambassaden i Paris, Ernst vom Rath.

Det var upprinnelsen till det som skulle ske några dagar senare och som skulle kallas Kristallnatten. Natten mellan 9 och 10 november skedde en landsomfattande aktion mot judarna i Tyskland. Beväpnade Tyska nazister på order av propagandaministern Goebbels om ett "folklig" aktion mot Judarna över hela landet. Resultatet blev ett hundratal judar som dödades, 30 000 fördes till de redan upprättade koncentrationslägren, 267 synagogor brändes och över 7 500 butiker vandaliserades. Man vandaliserade judiska kyrkogårdar och många judar misshandlades svårt.

















Efter kristallnatten hårdnade förtrycket av den judiska befolkningen mer och mer. Den 15 november kördes alla kvarvarande judiska skolbarn ut från de tyska skolor de lyckats att få stanna kvar i, och den 19 november uteslöts alla judar från det allmänna välfärdssystemet. Den 28 november blev det fritt fram för alla myndigheter att förbjuda judar att vistas på vissa platser eller i vissa områden – i Berlin stängdes från och med den 6 december alla teatrar, biografer och andra kultur- och rekreationsanläggningar för judarna. Den 3 december drogs alla judiska körkort in och från 1 januari 1939 blev de tvungna att lägga till namnen ”Israel”eller ”Sara”till sina förnamn.












Det hela slutade sen i förintelsen och under de år som följde mördades sex miljoner judar, däribland en miljon barn, därtill fem miljoner handikappade, psykisk handikappade, homosexuella, zigenare och oliktänkande som kommunister, socialister, liberaler och andra regeringsmotståndare.

Vi får aldrig glömma vad som hände i Tyskland och dess erövrade provinser på 1930-40-talet då ondskan var högst upp i dagordningen. Då människans brutalitet inte visade några gränser. Därför får aldrig Kristallnatten glömmas och dagen måste uppmärksammas i kampen mot nazism och fascism som tyvärr fortfarande finns bland oss. Låt detta aldrig någonsin hända igen

lördag, november 08, 2014

Gepans glädjetårar



Från dagens Östra Småland
filmen är filmad av broder Daniel

fredag, november 07, 2014

Heda kyrka

Bilden är tagen den 12 juli
Heda kyrka är en kyrkobyggnad i Heda socken i Ödeshögs kommun, Östergötland. Den ligger 8 km norr om Ödeshög. Heda kyrka ligger i en jordbruksbygd söder om Tåkern med rikligt med fornlämningar.

Kyrkan är i romansk stil med massiva murar, små rundbågade fönster och trubbigt torn. Av den ursprungliga romanska kyrkan återstår delar av södra långhusmuren och västtornets nedre våningar.

Den romanska stenkyrkans äldsta delar, ett tvåkvadratiskt långhus med smalare och lägre kor med absid och ett smalt torn i väster, tillkom sannolikt under mitten av 1100-talet, troligen av samme byggmästare som uppförde Brahekyrkan på Visingsö. Ornamenten på hammarbandet, bjälken som bär upp takstolen, liknar dem i Väversunda kyrka.
Mycket snart kom kyrkan att förändras. Det är emellertid mycket svårt att klara ut i vilken ordning olika ombyggnaderna gjorts. Här redovisas en tänkbar tidsföljd.
Till långhusets södra sida anslöts ett kapell i form av ett tvärskepp med kryssvalv och en halvrund absid mot öster. I en nisch på kapellets södra sida finns en piscina. Över denna har i relief avbildats en riddare, sittande elegant klädd på en stol. med ett svärd mellan benen. Vid tvärskeppets västra mur finns en trappa som sannolikt gått upp till en läktare. Utformningen antyder att kapellet tillkommit som ett privat andaktsrum där konungen eller en storman, liksom i Vreta klosters kyrka kunde följa gudstjänsten från läktaren. Det ursprungliga västtornet och det tillfogade kapellet vittnar om att skickliga stenhuggarmästare anlitats.

Senare under 1100-talet revs norra långhusmuren och ett sidoskepp byggdes till med en påkostad portal av cisterciensisk typ i väster. Det nyblivna mittskeppet, som tidigare troligen haft öppna takstolar, tunnvälvdes och sidoskeppet fick tre tvärställda tunnvalv. Troligen kom borttagandet av långhusmuren att skada murarnas stabilitet och innebära sättningar i tornet, som därför måste byggas om. Det nya tornet blev högt och smäckert med skråindragna våningar med lisenindelning och fris. Över tornkammaren sattes en huv av kalkstensskivor och där ovanpå restes fyra hörnspiror, två kvadratiska och två runda och i toppen en fyrsidig. Klockvåningens ljudgluggar fick rundbågsfriser och, liksom i det äldsta tornet, kolonnetter.

I dessa arbeten spårar man den byggnadsteknik som cisterciensermunkarna tillämpade i Alvastra kloster. Det är mycket sannolikt, att det är dessa som står bakom utvidgningen av Heda kyrka. Det finns också influenser från andra håll. Det södra kapellet i Heda påminner om tvärskeppen i Linköpings domkyrka och Vreta klosters kyrka, vilken tillkom omkring år 1120. Att det under den äldsta tiden gjordes så många ombyggnader kan antas vara föranlett av att den mäktiga Sverkerska ätten, som då huserade här i trakten, gärna ville manifestera den kristna läran. Kyrkan ligger bara en halvmil från Alvastra kloster.
Något senare rivs högkoret och ett nytt rakslutet byggs. Det erhåller samma bredd som ursprungliga långhuset; som ingång får det en svagt gotisk portal, som synbarligen inte kommit till förrän en bit in på 1200-talet. Under medeltiden byggdes också en sakristia norr om högkoret samt ett vapenhus på södra sidan av kapellet. Över korskvadraten restes vid okänd tidpunkt en takryttare.

Ombyggnaderna fortsatte efter reformationen. Glas sattes in i fönstren 1605, trenne nya fönster togs upp 1734, takryttaren togs bort 1736 och en ny läktare byggdes 1738.
Carl Fredric Broocman berättar att Heda kyrka i mitten av 1700-talet "är upmurad både af Gråsten och huggen Kalksten til 31 och en half alns längd med Choret neder til Tornmuren, och 10 och en half alns bredd: och är Norra så wäl som Södra sidomuren genombruten, och Kyrkan uti urminnes tid tilbyggd. Thes Altartafla är ifrån Påwetiden med Frälsarens bild på korßet, och therjemte Apostlarnas bilder; men Prädikstolen är upsatt år 1660, som uti Bildthuggeri är beprydd med Christi och Evangelisternas bilder. Orgelverket består af 6 stämmor. Klockorna hänga uti Kyrkons Sten-Torn, och är then mindre Klockan guten år 1679, men then större långt förr; dock wet man ej när thet skedt.” Broocman nämner också: ”På Tornet är ingen hög spets, utan ett besynnerligit tak af släta huggna Kalkstenar, med starkt Kalkbruk sammanhäftade”.

Under 1749 utfördes smärre reparationer av byggmästare Sörling i Mjölby samt 1752–1753 och 1771 då fönstren höggs upp. År 1776 sattes nya kyrkbänkar in. Nu började tornet uppvisa bristfälligheter och sakkunskapen rekommenderade att man skulle ta bort huven. Mot detta protesterade dock både komminister och församling och ville att stentaket skulle behållas till antiqvitetens bibehållande.

Under 1700- och 1800-talet var det många gånger aktuellt att låta riva kyrkan för att bygga en ny, rymligare. År 1838 kom ett erbjudande från Röks församling att slå sig ihop om ett gemensamt kyrkbygge. I Rök föreslogs att den nya kyrkan skulle uppföras vid Hillingstad. I Heda ville man förlägga den till Kolstad eller helst till Heda kyrkbacke. Man kunde inte enas och följden blev att Röks församling byggde en egen kyrka. Heda kyrka blev dock alltmer förfallen och år 1846 beslutades om rivning. Emellertid besöktes socknen av Nils Månsson Mandelgren, som lovordade kyrkans märkvärdigheter och menade att den överträffade såväl Lunds domkyrka och Varnhems klosterkyrka som Vreta klosters kyrka och föreslog församlingen att i stället restaurera den gamla helgedomen. I Heda beslöt man rådfråga byggmästaren Abraham Bengtsson Nyström, som nyss byggt Röks kyrka. Denne besiktigade kyrkan, avstyrkte bestämt reparation och erbjöd sig uppföra en ny. Sockenstämman beslöt för andra gången om nybyggnad. Men åter fick man besök av en kunnig person, professor Carl Georg Brunius. Han var en hängiven älskare av medeltida byggnadskonst och åtog sig att utarbeta ett fullständigt ombyggnadsförslag. Brunius förslag godkändes 1852 och 1857 igångsattes ett omfattande iståndsättande av den skicklige murmästaren C F Ljungberg från Lund. För att skapa ökat utrymme byggdes ett tvärskepp i norr och söder med kor i mitten och en grund östlig absid. 1200-talets gotiska portalomfattning murades in i absiden. Kyrkan försågs slutligen med medeltida trappstegsgavlar och tornet fick en ny huv. Ombyggnaden blev klar år 1858. Därmed räddades största delen av den medeltida kyrkan åt eftervärlden.

Professor Erik Lundberg och landsantikvarien fil. dr. Bengt Cnattingius skriver att Heda kyrka är en av de mest intressanta kyrkorna i Östergötland, men, att den sist företagna till- och ombyggnaden under 1800-talets senare hälft berövat mycket av dess genuinitet. Till exempel försvann i samband med ombyggnaden den ordinära, i kalksten uthuggna, huven på kyrkans torn. En restaurering 1950 hade som mål att återställa kyrkan i så ursprungligt skick som möjligt. I norra tvärskeppet inrättades en sakristia och i det södra, som utgjort vapenhus, skapades ett dopkapell. I södra tvärskeppet byggdes också en orgelläktare.

torsdag, november 06, 2014

Väversunda kyrka

Bilderna ät tagna den  12 juli
Väversunda kyrka är en kyrkobyggnad i Väversunda socken i Vadstena kommun. Den ligger vid Ombergets fot cirka 15 km norr om Ödeshög och 15,5 km sydväst om Vadstena. Kyrkan är ett av Östergötlands bästa exempel på en kyrka från medeltiden.

Tidigare låg kyrkan vid Tåkerns strand, men då vattennivån sänktes på 1800-talet hamnade sjön längre österut.
Väversunda lilla romanska kyrka består av ett ursprungligen kvadratiskt långhus med lägre och smalare kor med absid i öster samt en senare förlängning av byggnaden västerut, vilken kröns av ett trätorn för kyrkklockorna. Hammarband och vindskivor siras av utskuren ornering i vikingatida former med inslag av romanska stilelement. I nockhörnen finns urtagningar för drakhuvuden. De romanska takstolarna och de elegant ornerade remstyckena och takfotsbrädorna har dendrodaterats till 1160-talet.
I vapenhuset finns en av kyrkans stora sevärdheter, den eleganta trädörren med smide, signerad av mästaren Asmund, vilken framställer korsfästelsen och syndafallet och är även försedd med runinskrifter.

På vinden finns rester av romanska kalkmålningar, vilka kom till innan kyrkan välvdes. De nu synliga romanska kalkmålningarna i absiden kom till under 1200-talet medan barockmålningarna i kor och långhus är från 1600-talet.

Nuvarande stenkyrka föregicks med all sannolikhet av en stavkyrka i trä. Från denna finns flera rester av tidigkristna gravmonument, runristade gravlock av en typ som först hittades i Eskilstuna.
Under 1160-talet ersattes stavkyrkan av en absidkyrka i romansk stil, byggd av Ombergs kalksten. Den hade kvadratiskt långhus med små högt sittande fönster, varav ännu ett är kvar på kyrkans norra sida, ett lägre och smalare kor och halvrund absid. Takstolarna var ursprungligen synliga nedifrån men doldes ganska snart av ett plant innertak. Väggarna var rikt dekorerade. Om torn fanns är osäkert. Troligen är kyrkan byggd av socknens storman.

Under 1200-talet tillkom romanska kalkmålningar i absiden och i slutet av 1300-talet slogs valv i kyrkan, troligen med hjälp av mästarna från bygget av Vadstena klosterkyrka.

Ett vapenhus byggdes 1641 framför ingången på södra sidan, år 1660 skaffades en ny dopfunt av vanlig östgötatyp och år 1661 gjordes en del reparationer av snickare Måns i Heleko. En altaruppsats skaffades 1681 av "konstrike mäster Johan i Grenna", det vill säga Johan Werner d.y. Den kostade 200 daler, men endast några fragment är bevarade. Av Johan Werner skaffades åtta år senare också en predikstol. Den hade bilder av Kristus, Johannes, Petrus och Andreas. Från 1600-talet härstammar också dekorationsmålningar i skeppet och i koret.










Den vackra innandömet i Väversunda kyrka


Murarna är från 1100-talet, valven från 1400-talet. Målningarna och det nuvarande krucifixet är från senare tid.


Kyrkan ligger vackert vid närheten av Omberg

onsdag, november 05, 2014

Kommentar med anledning av dödsolyckan i Hjorthagen 4 november

Igår nåddes vi av beskedet att två personer har omkommit och en är allvarligt skadad efter en arbetsplatsolycka på en byggarbetsplats i Hjorthagen, Stockholm.
– Det är oerhört allvarligt att människor förlorar sitt liv på jobbet. Ingen människa ska behöva gå till arbetet och mista livet där, säger Ali Esbati, Vänsterpartiets arbetsmarknadspolitiska talesperson.

Dödsolyckan i Hjorthagen läggs nu till ett ökande antal dödsolyckor på svenska arbetsplatser. Fram till och med september i år hade 36 personer omkommit enligt Arbetsmiljöverkets statistik. Det är fler än under hela förra året då 33 dödsolyckor inträffade.

– Vänsterpartiet har länge drivit frågan om en nollvision mot dödsolyckor i arbetslivet, ett förslag som röstades igenom i riksdagen i våras. Ansvaret vilar nu tungt på regeringen att förverkliga nollvisionen med konkreta och strategiska delmål, säger Ali Esbati.

Arbetsmiljöarbetet har varit eftersatt under högeralliansens tid vid makten, vilket återspeglats i ökningen av andelen arbetsskador och sjukskrivningar. Under de senaste åren har också antalet dödsolyckor ökat. Det får inte bli början på en trend.

I budgetpropositionen för 2015, som förhandlats fram i samarbete med Vänsterpartiet, föreslår regeringen flera satsningar i syfte att förbättra arbetsmiljön på svensk arbetsmarknad. Arbetsmiljöverket får ökade anslag och de statliga bidragen till den regionala skyddsombudsverksamheten förstärks.

– Vänsterpartiet välkomnar dessa satsningar, men det kommer att krävas mer för att komma till rätta med de problem som finns. Vi ser till exempel behovet av att ett center för arbetsmiljöforskning inrättas som kan fylla tomrummet efter Arbetslivsinstitutet som högeralliansen lade ner 2007. Minst lika viktigt är att intensifiera arbetet för ordning och reda på den svenska arbetsmarknaden, säger Ali Esbati.

– Utvecklingen understryker vikten av att arbetsplatser omfattas av kollektivavtal. Kollektivavtal handlar inte bara om löner och arbetsvillkor, men också om systematiskt säkerhetsarbete. Det är också avgörande att huvudentreprenörens ansvar för arbetsmiljön hos underleverantörer tydliggörs. Till syvende och sist handlar det om att de som arbetar ska ha tillräckligt trygga villkor för att våga och kunna säga ifrån mot riskabla eller nedbrytande arbetsvillkor, avslutar Ali Esbati.

tisdag, november 04, 2014

Summering av omgång 30

Det gjordes 23 mål fördelade på för 11 hemmalagen och 12 för bortalagen, 2 hemmaseger, 3 oavgjorda, 3 bortaseger. Ett rött kort delades ut och 23 gula kort

Högsta Publiksiffran: Hammarby- Jönköping 30129
Lägsta Publiksiffran: Husqvarna- Syrianska 312

Sammanlagda publiksiffran: 47446
Publiksnittet: 5931
Totala Publiksnittet: 3210

Skytteligan:
Kennedy Bakircioglu, Hammarby 17
Johan Eklund, Sundsvall 16
Stefan Silva, Sirius 15

Hammarby skytteliga:

Kennedy Bakircioglu 17
Pablo Pinones Arce 10
Lars Fuhre 7
Nahir Besara 7
Amadaiya Rennie 6
Fredrik Torsteinbø 5
Erik Israelsson 4
Marko Mihajlovic 2
Andreas Haddad 2¨
Linus Hallenius 2
Daniel Theorin 1
Thomas Guldborg Christensen 1
Jan Gunnar Solli 1
Lars Saetra 1
Johan Persson 1
Michael Timisela 1

Hammarbys varningsliga, rött kort inom parantes
Johan Persson 6
Michael Timisela 5 (1)
Jan Gunnar Solli 4
Erik Israelsson 4
Lars Saetra 4
Daniel Theorin 3
Marko Mihajlovic 3 (1)
Andreas Haddad, 3
Pablo Pinones Arce 3
Thomas Guldborg Christensen 3
Stefan Batan, 2
Nahir Besara, 2
Kennedy Bakircioglu 2
Lars Fuhre 1
Johannes Hopf 1
Fredrik Torsteinbö 1
Amadaiya Rennie 1



måndag, november 03, 2014

Kvinnan som var en flicka

Det sitter en kvinna utanför Ica. Hon sitter hukande på stenläggningen. I regnet. Framför sig har hon en pappmugg. Där har några av oss lagt småpengar.
Andra låter bli. Vi vet ju hur det ligger till, inte sant? Hon ingår i en stor liga som skor sig på vår bekostnad. Utanför Ica. I Emmaboda. Där de stora pengarna finns.
Jag ger henne 50 kronor. Jag klappar om henne och jag stryker hennes nariga kind. Hon sitter där inte för att skinna mig. Hon sitter där för att hon är så illa tvungen, för att överleva. Men jag har idag plånboken full med kontanter. Jag borde ge henne mer, mycket mer.
Hon tar min hand med sin nariga. Hon säger:
"God bless you, sir. God bless you."

Men experterna säger: "Ge dem inte pengar, för detta ska världssamfundet ta hand om."
Eller hur. Och det funkar ju så förbannat bra.
Snabbt ser jag en bild. Av henne, kvinnan som sitter i regnet. Hon är tio år gammal. Hon leker med sina kompisar. Hon skrattar och på hennes ena knä finns ett skrubbsår. Hon har ramlat och slagit sig, men det har hon glömt. Hon lever. Hon - hon lever väldigt mycket.
Nu sitter hon här. Utanför Ica. I Emmaboda.
Hon är ute efter att blåsa oss?
Tror vi på det?
Vem har sagt till oss att inte gå på bluffen?

Sociopater.
Sociopater kan inte känna för andra människor.
Vi lyder sociopaterna.
Vad säger det om oss?
Vi har lärt oss att inte låta hjärtat styra oss. Vi ska inte vara sentimentala. Vi ska vara intellektuella jävla stenstoder som inte känner igen en äkta känsla ens när den hotar att spränga våra hjärtan.
För vi tänker. Vi analyserar. Vi skriver essäer och uppsatser.
Om skit.

Jo, om skit. För detta är så in i helvete mycket på riktigt.
Hon sitter där. Utanför Ica. I Emmaboda.
Hon, kvinnan som en gång var en flicka med skrubbsår på knäet. Hon sitter i regnet. För att bluffen inte ska bli uppenbar? Jo, så skall vi tänka. Vi ska vara bortskämda, förnumstiga västerlänningar som bygger altaner och vet hur vi på bästa sätt ska använda ROT-avdraget. Och vi vet ju: Hon sitter där. För att lura oss; ta del av vårt surt förvärvade välstånd. Och välståndet byggdes av dem som vi nu inte tycker är värda att få en promenad i veckan. Det var inte vi som byggde välståndet. Det är däremot vi som bidrar till att rasera det.

Och vi är så rediga, så rediga, och vi läser kultursidor och vi underblåser jag-kulturen i varje mintdoftande andetag.
Hon, kvinnan som var en flicka...
Hon är en ingen parasit.
Hon är en påminnelse.
Till oss.
Om att höja blicken och försöka förstå det vi själva slipper.
Jag känner henne inte. Jag vet egentligen ingenting.
Men jag älskar henne.

Peter Lejon, Långelycke

söndag, november 02, 2014

Storseger mot Jönköping gör att Bajen äntligen är klara för Allsvenskan igen






HAMMARBY IF- JÖNKÖPING SÖDRA IF
5-0 (0-0)


1-0 Kennedy Bakircioglu (48)
2-0 Kennedy Bakircioglu (62)
3-0 Fredrik Torsteinbö (78)
4-0 Michael Timisela (80)
5-0 Linus Hallenius (90)


Utvisning Anton Cajtoft, Jönköping (14)
varningar
HIF Erik Israelsson, Lars Saetra
JSIF Jesper Svensson, Tommy Thelin


Domare Robert Daradic
publik 30129


Från Hammarbys synvinkel





Från Jönköping synvinkel
Förlust mot Hammarby i säsongens sista match

Superettan i dag



ÖSTER IF- DEGERFORS IF
0-2 (0-0)

0-1 Marcus de Bruin (61)
0-2 Sebastian Castro Tello (65)

Varningar:
ÖIF: Johan Andersson
DIF: Marcus Astvald, Erik Nilsson, Peter Samuelsson

domare: Lars Olsson
publik: 3374



ASSYRISKA FF- GAIS
1-1 (1-0)


1-0 Mattias Genc (14)
1-1 Gabriel Altemark Vanneryr (52)

varningar:
AFF:
GAIS: Sandeep Mankoo


domare: Patrik Eriksson
publik: 1760




ÄNGELHOLM FF- ÖSTERSUND FK
2-2 (0-1)


0-1 Bapianga Deogracias Tanda (3)
1-1 Zeyn Alabidyn S-Latef (65)
2-1 Mikael Mocevic Baggner (88)

2-2 James Baldwin (90)

varningar:
ÄFF: Monday Samuel, Björn Westerblad, Albin Nilsson
ÖFK: Jonathan Azulay


Domare: Jim Petersson
Publik: 536




GIF SUNDSVALL- LANDSKRONA BOIS
0-0


varningar:
GIFS: Markus Danielson, Sebastian Rajalakso
LBOIS: Daniel Jarl


domare: Nermin Cisic
Publik: 7700







IFK VÄRNAMO- IK SIRIUS
0-6 (0-4)


0-1 Joakim Runnemo (8)
0-2 Moses Ogbu (16)
0-3 Moses Ogbu (20)
0-4 Moses Ogbu (27)
0-5 Kerim Mrabti (48)
0-6 Självmål (60)


Varningar:
IFKV: Archford Gutu
IKS: Kingsley Sarfo


domare: Dragan Banjac
publik: 896




LJUNGSKILE SK-VARBERG BOIS
3-0 (1-0)


1-0 David Johannesson (29)
2-0 Hannes Stiller (59)
3-0 James Sinclair (79)


Varningar:
LSK: David Johannesson, Jakob Olsson,
VBOIS: Thommie Persson, Erkan Saglik


Domare: Kaspar Sjöberg
publik: 2739





HUSQVARNA FF- SYRIANSKA FC
0-1 (0-0)


0-1 Sharbel Touma (46)

varningar:
HFF: Robin Cederberg
SFC:


domare: Antti Kanerva
publik: 312